Mando Diao-sångaren: ”Förmodligen det största jag varit med om”

– Arja Saijonmaa var ett sånt underbart sammanträffande. Jag har aldrig haft några kompisar som riktigt förstått henne, men när jag träffade Moqi visade det sig att både jag och han har en sån kärlek till henne. Det hon gjorde med Mikis Theodorakis på 60- och 70-talen är helt magiskt, de blev båda närmast grekiska nationalhjältar, och hon kommer sjunga en av de låtarna i föreställningen. ”Stranden” heter den, en riktigt tårdrypande sak. Och Milton är en otrolig sångare fast han är så ung, och Jacqline blir perfekt för att representera ungdomen.

När Mando Diao gav ut albumet ”Infruset” kom det kanske som en överraskning för många lyssnare, men för Björn Dixgård kändes det helt naturligt.

– I vårt band har vi hela våra liv vuxit upp med artister som Monica Zetterlund och Cornelis Vreeswijk, de var lika gemensamma nämnare som band som Oasis, Nirvana och Beatles. Vi har alltid känt att vi haft vistraditionen i oss, men det kom inte så naturligt för oss att använda det förrän vi fick idén om att tonsätta Gustaf Fröding. Det har betytt otroligt mycket att vi fick det ur oss, och nu känns det som att det inte är något vi kommer sluta med, utan vi kommer fortsätta med det i resten av våra liv. Det är en otroligt fin del av Sverige som känns viktig att bevara, och förhoppningsvis även ta framåt i vissa fall.

Grunden i föreställningen blir låtarna från ”Infruset”, men de kompletteras bland annat med några låtar som finns med på Mando Diaos andra svenskspråkiga album, "I solnedgången” från 2020. Förvånande nog är de inte skrivna av Björn Dixgård, utan av hans föräldrar.

– Pappa skickade för några år sen helt plötsligt några demos till mig som han och mamma gjort. De har visserligen skrivit låtar sen jag var liten, lite som att vissa ritar men aldrig visar det för nån – och jag tyckte de var helt mind-blowing. Men jag undrade vad de i bandet skulle tycka, så jag gjorde egna små demos av dem och spelade upp dem för dem, och de sa "Det här var det bästa du har skrivit!" Så jag fick ju berätta att det inte var jag som skrivit dem. ”Sparven”, ”Stigen ”och ”Själens skrubbsår” heter de. Sedan spelade vi in dem med bandet, och de blev väldigt bra, känns det som.