Skruva upp volymen! För Mari är hårdrocken livets glädje.

När Malmö SymfoniOrkester tar sig an ikoniska hårdrockslåtar från Deep Purple, Metallica, AC/DC, Led Zeppelin och flera andra finns det en som sitter på första raden: Mari Jönsson. 

Sambon Henrik Hansson köpte biljetter till fredagens konsert först, sen tittade de på varandra. 

“Ska vi inte köpa till lördagen också?” Sagt och gjort, den 23-24 maj är det dags för Hårdrock goes Symphonic på Malmö Live konserthus för paret. 

“Och sen ser jag att det läggs till en extrakonsert den 22e! Vi ska försöka gå då också”, säger Mari Jönsson. 

Vilken låt ser du mest fram emot? 

“Ska jag välja en enda? Den var inte snäll! Men okej, ska jag välja en så får det bli Night of Passion. Vi har ju sett Poodles mer än 30 gånger genom åren, Jakob Samuel är bra.” 

Minns du när du hörde låten första gången? 

“Jag var på kalas och det var melodifestival, de vet att det inte är min musik men teven var igång. Men så plötsligt blev det till att skruva upp volymen! Jakob måste ha en av hårdrockens bästa röster. Han har ett brett register. 

Låten är vad jag kallar en hoppelåt, på konsert så hoppar man hela tiden. Nu har jag inte samma kondition som ungdomarna, men man glömmer det. 

Jag hade stora problem med ryggen ett tag men jag blev faktiskt botad genom att gå på konserter. Nu i somras såg jag 57 band på 57 dagar. Efter det sa läkaren att du har fått så mycket endorfiner att du har blivit botad av det.” 

Vad betyder låten för dig? 

“Jag upptäckte Poodles när jag och min sambo möttes och vi fick dille på att åka på festivaler och konserter, vi for runt mycket och det svetsade oss samman. Vi har ett brinnande intresse av att upptäcka nytt och dessutom är ingen av oss särskilt lång så vi vill alltid stå längst fram vid scen och känna trycket. Night of Passion kom 2006 och vi har hängt ihop sen dess.” 

Hur blev hårdrock din musik? 

“En kompis lånade ett kassettband av sin bror utan att fråga och där var en låt som jag inte kunde släppa. Senare fick jag veta vilken det var: Alice cooper, Only women bleed. Jag var 13 år. 

Kan du tänka dig, jag fick gå på Alice Coopers konsert när jag var 14 år, i Köpenhamn. Mamma åkte med över men hon gick ut och åt och jag gick på konserten själv. Det spelade ingen roll, jag bara gapade. Det var en riktig show.” 

Varför vill du uppleva konserten mer än en gång? 

“Kombinationen av symfoniorkester och hårdrock är så bra. Vi går alltid flera gånger när vi kan. Varken jag eller min sambo dricker men man går därifrån och svävar. Det är som medicin. 

Efter några gånger blir man ibland igenkänd. På Twisted sister i Göteborg kom Dee Snider fram och tog mig i hand och sa att det är inte många här som har varit med så länge, med de gamla banden.” 

Hur lyssnar du helst på musik i vardagen? 

“Sen jag gick in i väggen för över tio år sedan så behöver jag mer tystnad. Därför är det mest livekonserter jag lyssnar på faktiskt. Det går bra i och med att jag känner mig bekväm där. Man kan må dåligt både fysiskt och mentalt och bli botad av musiken.” 

Mari Jönsson, 63, jobbar som ekonomiassistent och bor i Malmö. Tillsammans med sambon Henrik Hansson, 50, går hon oftast på över 50 konserter per år, inkluderat flera band på festivaler. 

Text: Jeanette Thuresson