Symfoniska danser Torsdag

1. Non allegro - Lento - Tempo I i c-moll 

2. Andante con moto (Tempo di valse) i g-moll 

3. Lento assai - Allegro vivace i d-moll 

Om verket

Sergei Rachmaninovs sista fullbordade verk Symfoniska danser, komponerat 1940, har en tematik som berör längtan, frid och överlevnad. I tre satser möter vi en passionerad solocello, ömtåliga melodier och livlig dans. Det är en hyllning till den ryska själen och ett mästerligt avsked från en stor kompositör. 

Om verket

I en tid av industriell revolution och social förändring, i hjärtat av 1880-talets London, fanns det en grupp kvinnor vars arbete lyste upp världen, och vars strävan efter rättvisa skulle tända en låga som brann långt starkare än någon tändsticka de någonsin tillverkat. Dessa var tändsticksflickorna, och det är berättelsen om deras kamp som fångats i toner av Hannah Kendall i hennes verk The Spark Catchers.  

Verket börjar med en pulserande rytm, som om hjärtat hos fabrikens maskineri slår i takt med kvinnornas outtröttliga arbete. Noterna dansar som gnistor från tändstickorna de tillverkar, och sprider sig genom orkesterns sektioner med en smittande energi.  

Men musiken bär också på en tyngre ton, en påminnelse om de faror och den orättvisa som dessa kvinnor stod inför varje dag. De arbetade under skadliga förhållanden, andades in fosfordammet som långsamt förgiftade dem, och fick ändå knappt nog med betalt för att överleva. Men trots detta, vägrade de att ge upp. De organiserade sig, de strejkade, de stod upp mot sina arbetsgivare och krävde förändring. Och precis som musiken som Hannah Kendall komponerade, blev deras röster hörda.  

The Spark Catchers är mer än bara en komposition; det är en hyllning till dessa kvinnors mod och beslutsamhet. Det är en musikalisk berättelse som påminner oss om att även i de mörkaste tider kan hoppet tändas och en gnista av förändring kan sprida sig som en löpeld. Det är en berättelse om hur en liten gnista kan tända en hel värld. 

Orkestrering i samarbete med Ramin & Kostal 

1. Prologue 

2. Somewhere 

3. Scherzo 

4. Mambo 

5. Cha-Cha (Maria) 

6. Meeting Scene 

7. Fugue (Cool) 

8. Rumble 

9. Finale 

Om verket

Leonard Bernstein räknas som en av 1900-talets ledande dirigenter. Han var chefsdirigent för New York Philharmonic Orchestra åren 1958–1969 och han dirigerade regelbundet de ledande orkestrarna både i USA och Europa. Parallellt med dessa prestigefyllda uppdrag verkade han som tonsättare, musikalisk folkbildare och lärare.  

Symfoniska Danser ur musikalen West Side Story är ett dynamiskt och fängslande verk, komponerat 1961. Bernstein var inspirerad av musiken till sin egen musikal och dessa symfoniska danser fångar essensen av hans musikaliska genialitet.   

De symfoniska danserna är uppdelade i flera satser som skildrar olika scener från musikalen. De innehåller jazziga rytmer, välkända sånger och dramatiska teman som speglar det sociala och känslomässiga landskapet i berättelsen om två rivaliserande gäng, Jets och Sharks, på gatorna i New York. 

Som dirigent var Bernstein en ytterst skicklig orkesterkännare och använde en rik orkestrering och en lekfull blandning av stilar för att skapa en mångfacetterad och engagerande musikalisk upplevelse. Man fångas direkt av den svängiga välkomponerade musiken, tempot och dramatiken, och West Side Story är ett lika populärt verk idag som när det komponerades 1957 och flera av sångerna i musikalen har blivit jazz- och populärmusik-standards.