Planeterna (torsdag)

En serie av levande scener, den ena mer fantasifull än den andra, presenteras i den isländska kompositören Anna Thorvaldsdottirs tondikt Metacosmos. Det är en helt egen värld som skapats för orkestern att leva i under styckets varande. Med bryska rytmer och ett fantasifullt tonspråk skapar kompositören en upplevelse av rymd och färger, både i det stora och i det lilla. Efter urpremiären av verket 2018 citerades vetenskapsmannen J.B.S Haldane av en recensent: ”Universum är inte bara märkligare än vi tror, det är märkligare än vi kan tro”.  

Stycket rör sig hela tiden kring den naturliga balansen mellan skönhet och kaos, och hur olika element i detta kaos för kan förenas för att skapa skönhet. Hela tiden med universums tomhet och ovisshet i bakgrunden. 

Det verk som tveklöst flest associerar till Gustav Holst är denna rymdinspirerade orkestersvit. Från den krigsbärande Mars till den mystiska Neptunus tas lyssnarna med på en resa från solen och ut mot rymddjupet.  

Holst var främst intresserad i planeternas astrologiska symbolik och valde därför att helt bortse från jordens plats i universum. Enligt astrologin är det vår planet som påverkas av de andra. Var och en av planeterna grupperades i musiken med tanke på deras astrologiska relationer till varandra, och därför börjar stycket med planeten Mars, och rör sig inåt solen för att efter Merkurius röra sig utåt från Jupiter till Neptunus.  

Gustav Holst reste till 1913 till Spanien tillsammans med några vänner för att vandra. Kvällarna ägnades åt djupa diskussioner kring ämnet astrologi, en för Gustav Holst ny teori kring planeternas påverkan på människan. Strax efter hemkomsten fördjupade han sina studier i ämnet och skrev till en vän: ”Jag studerar enbart ämnen som suggererar musik hos mig”. Med denna nya passion satte sig Holst för att komponera och mellan åren 1914-1917 tillkom Holsts eget solsystem.  

Enligt Gustav Holsts dotter hade hennes far svårt för så storskaliga musikaliska projekt som symfonier, där regler och strukturer var viktiga och svåra att undgå. Att därför istället skriva planeterna som individuella stycken, där varje planet fick sin egen karaktär utan att behöva ta hänsyn till en etablerad form, gjorde att projektet blev överskådligt och glädjefyllt. 

Premiären av Planeterna genomfördes i slutet av september 1918 under de sista veckorna av första världskriget. Det var en stressad orkester som spelade som hade fått noterna endast två timmar före uruppförandet. Trots att alla satser inte spelades ansåg Holst att detta var urpremiären, men det skulle dröja ytterligare ett par år innan den kompletta sviten spelades.  

Holst gjorde sin semesterresa till Spanien för att lindra en depression. Tack vare semestern lyckades Holst inte bara bota sin depression utan också skapa musik som inspirerat och imponerat på både dåtidens och nutidens publik.