Low Brass Concerto

Peter Grimes är Benjamin Brittens första stora opera och blev en omedelbar framgång. Det är en mörk berättelse om fiskaren Peter Grimes, en excentriker som sticker ut i det lilla kustsamhället på Englands ostkust. När hans unge lärling mister livet blir han genast misstänkt för att ha orsakat pojkens död. Skvallerkarusellen och stigmatiseringen driver honom till att sänka sig själv och sin båt i havet.

Four Sea Interludes är en orkestersvit bestående av fyra mellanspel ur operan. Det första skildrar gryningstimmen längs kusten. Solen glittrar idylliskt på vattnet, men havet etableras också som något hotfullt och oberäkneligt. Andra mellanspelet handlar om en söndagsförmiddag på stranden. Byborna jäktar med morgonbestyr innan gudstjänsten. Mellanspel nummer tre inleder tredje akten och har titeln Månsken. Det är stillsam och olycksbådande musik, som lägger upp bollen för den kommande scenen, där ryktesspridningen mot Grimes urartar. Sviten avslutas med stycket Storm som i operan i själva verket spelas i slutet av första scenen. Här blommar hotet som antyddes början ut i ett raseri av vinande vindar och skummande vågor.

I begynnelsen hörs Sjostakovitjs musikaliska signatur, en kuslig melodi baserad på bokstäverna i hans namn: D-S-C-H (efter den tyska transkriberingen, Schostakowitsch). D-Ess-C-H, en uppåt- och två nedåtgående toner. Denna tonkombination finns i flera av hans verk, t.ex. i de åttonde och tionde symfonierna, och brukar tolkas som ett sätt för tonsättaren att hävda sin integritet. Verket skrevs 1960 som Stråkkvartett nr 8 och arrangerades senare för stråkorkester av dirigenten Rudolf Barsjaj. Det är mycket dramatisk musik. Mellan lågmälda och emotionella partier, exploderar den i kärnfulla urladdningar. DSCH-kryptogrammet går som en röd tråd genom stycket.

Detta är ett av få tillfällen då det låga bleckblåset får kliva fram som soloinstrument. Jennifer Higdons Low Brass Concerto är skriven för bastuba, bastrombon och två tenortromboner, plus orkester. Det är ett rytmiskt utmanande verk med såväl kraftfulla och dansanta avsnitt, som finstämda solopartier. Men energinivån är generellt hög. Verket skrevs för Chicago Symphony Orchestra och uruppfördes under ledning av Riccardo Muti den 1 februari 2018.

Higdon är född 1962 i Brooklyn, New York. Hon har fått två grammisar i USA och 2010 fick hon Pulitzerpriset för sin Violinkonsert.