Musiken tar med Rosa-María tillbaka till Buenos Aires

– När jag nu hör Piazzollas Fyra årstiderna, är det som att jag direkt förflyttas tillbaka till gatorna där.

Ingen av hennes föräldrar spelade något instrument, men båda hade ett gediget musikintresse och tog med sig Rosa-María redan från tre års ålder på såväl balett och opera som konserter på Santiagos konserthus.

– Min pappa hade en dröm om att han skulle ha blivit dirigent, och det borde han nog ha blivit, berättar Rosa-María Allendes Carvallo med ett leende. – Ibland satte han på ett stycke hemma och dirigerade rakt igenom hela.

Första steget i familjens flykt gick dock till Buenos Aires, Argentinas huvudstad. Den då 16-åriga Rosa-María började ta teaterlektioner och träffade en pojkvän som introducerade henne för den argentinske tangokompositören Ástor Piazzolla.

– Santiago är också en storstad, men den går inte att jämföra med Buenos Aires. Att komma till den där makalösa staden och få upptäcka staden tillsammans med honom, säger Rosa-María Allendes Carvallo och ler vid minnet.

– När jag nu hör Piazzollas Fyra årstiderna, det är precis som att jag direkt förflyttas tillbaka till gatorna där. Det är ett magiskt verk, och när jag såg att det ska framföras på Malmö Live kom allt tillbaka. Hela året i Buenos Aires finns för mig beskrivet i de olika styckena, så jag tänkte att "Wow, det måste jag gå och lyssna på".

Piazzollas verk heter Cuatro Estaciones Porteñas, och Rosa-María Allendes Carvallo förklarar att det betyder "De fyra årstiderna i Buenos Aires", där invånarna kallas porteños, "hamnstadsbor". Det kommer att framföras på Malmö Live den 21 september, tillsammans med verk av tonsättarna Wojciech Kilar och Felix Mendelssohn Bartholdy.

– Det första stycket, om våren, är lite dramatiskt och med dissonans, och för mig är det militärkuppen i Chile. Sedan kan jag se mig nykär flanera på gatorna i Buenos Aires, det är så vackert! Och när jag hör det blir det som att "Där var jag där, och där var jag här", det betyder mycket.

Efter ett år i Argentina behövde familjen med mycket kort varsel fly vidare till Sverige, och Rosa-María tvingades lämna sin första stora ungdomskärlek. Men i Sverige började hon så småningom studera på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö för att läsa in sista året på gymnasiet.

– Det var det absolut bästa ställe man kan tänka sig! Där utbildas musiker, operasångare och tonsättare och där är musik hela tiden, så där kände jag mig väldigt hemma.

På S:t Sigfrids träffade hon dessutom mannen som blev hennes livs stora kärlek och som hon fortfarande delar livet med, nu i Malmö. Hon jobbar som lärare i svenska, spanska och pedagogik på gymnasiet och musik är fortfarande en stor del av hennes liv.

– Jag var mycket på det förra konserthuset, och på den tiden som Malmö Live började byggas jobbade jag i Landskrona och var nästan aldrig i stan. Men en dag körde jag förbi och upptäckte att de höll på att bygga något som jag tyckte var så fult!

Hon skrattar till och fortsätter:

– Nu ser jag ju det med nya ögon, såklart, framför allt när man ser hur allt runtomkring fungerar. Och alltså, konsertsalen är ju fantastisk! Jag skulle kunna komma dit och bara sätta mig och vara, jag skulle inte ens behöva lyssna på något. Jag är så glad för det. Och jag tycker att det håller så oerhört hög kvalitet, vi är ju ändå ingen stor metropol, men jag har förstått att när det gäller musik är vi det. Symfoniorkestern bara knockade mig och min man när vi var och lyssnade på Mahlers nia förra året. Det var en upplevelse. Så jag har förlikat mig med huset, jag förstår ambitionen – och det kan ju funka när man har en så bra symfoniorkester, haha!

Men hur gick det med ungdomskärleken som Rosa-María tvingades lämna?

Hon ler:

– För tio år sedan hittade en av hans kusiner min bror på Facebook! Så vi har kontakt nu, och vi har faktiskt träffats igen en gång, i Rom.