Våroffer

1911 tog Igor Stravinskij in på ett hotell i schweiziska byn Clarens, för att jobba med en beställning från Ryska Baletten i Paris. Han hade piano på rummet och arbetade intensivt. En av hans grannar klagade på ljudet: ”Monsieur Stravinskij spelar fel hela tiden.”

Men han spelade inte fel – han komponerade bara musiken som skulle komma att bli ett av 1900-talets mest banbrytande och utmanande verk. Men det är inte bara den brutala musiken som gör Våroffer utmanande, utan också det våldsamma librettot. Handlingen kretsar kring ett primitivt samhälle i förkristen tid, som genomför en vårceremoni. I början siar en gumma om framtiden och sedan följer lekar, där konflikter och kidnappningar simuleras rituellt. En helig procession leder in stammens äldste och jorden välsignas. Första delen slutar med en kraftfull dans, musiken mullrar dovt, som om det är jorden själv som talar.

I andra delen utses en flicka som ska offras. Hon välsignas och förfäderna åkallas. Under finalen hetsas hon i en våldsam dans, som slutar med att hon faller död till marken, offrad till jorden.

Se Våroffer som höjdpunkten inför katastrofen. Tiden kring premiären 1913 var en störtflod av kreativitet, både inom vetenskapen och konsten. Niels Bohr presenterade sin atommodell, Einstein arbetade på sin allmänna relativitetsteori, Marcel Duchamp skapade sitt cykelhjul. Stravinskijs musik innehåller både denna innovationskraft och den råhet som blommade ut i världen året efter. När offret faller till marken på slutackordet förebådar det en hel generation unga mäns död på Europas slagfält.