Johanna Wallroth – solist i Mozarts Requiem

Den 3:e och 4:e november kommer hon till Malmö Live som en av solisterna i Mozarts mäktiga och mytomspunna version av den katolska dödsmässan, Requiem.

– Jag ju har sjungit mycket i kör, men faktiskt aldrig Mozarts Requiem, trots att verket spelas ganska ofta, säger Johanna Wallroth. Men i våras gjorde jag sopranpartiet i Paris med Barbara Hannigan och franska radions orkester. Det är fantastisk musik att vara solist i – en hel del att sjunga, men också långa partier där man får sitta och lyssna och bara njuta av musiken. 

När bestämde du dig för att satsa på sången?

– Min mamma var med i Kungliga operans kör, så sången har funnits med ända sedan barndomen. Jag var med på repetitioner, väntade i logen och höll till i inspicientrummet, så det har alltid varit självklart för mig att opera är något man kan jobba med. Men det var först under sista året på gymnasiet som jag bestämde mig för att börja ta sånglektioner och tänka på det mer seriöst. Innan dess fokuserade jag mer på dans.

Du studerade bland annat i Wien, som ofta betraktas som europeiska konstmusikens huvudstad. Hur är det att verka i en stad med så djupa traditioner? Är publiken hårdare?

– Musiken är på stort allvar för publiken, men också vardagsmat, eftersom det finns så mycket och så många bra musiker. Man kan väl säga att publiken uttrycker sig mer. Visst kan det förekomma burop – men de är nog oftast riktade mot regissören. Eller så handlar det ompolitik, som nu efter Rysslands krig i Ukraina. Men det kan vara tvärtom också, t.ex. att tenorerna får sjunga Una furtiva lagrima ur Kärleksdrycken tre gånger i rad. Det är kul när sånt händer.

Vad innebär det att vara P2:s klassiska artist?

– Det är en jättelyx. Jag får göra ett flertal konserter med Sveriges Radios Symfoniorkester, där jag också får påverka repertoaren. Jag kommer att få beställa ett eller två helt nya verksom skrivs särskilt för mig. Vad det ska bli är något jag funderar mycket på just nu.

Kommer du att stå på någon operascen i höst eller vinter?

– Nej, tyvärr. Senaste rollen var i somras, då jag gjorde Leocasta i Vivaldis II Giustino på Drottningholm. Den här säsongen kommer jag främst att göra konserter. Den 11 november sjunger jag Brahms Requiem i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm och i början av december åker jag på turné i Nederländerna och Tyskland med bland annat Håkan Hardenberger. Mot jul blir det julkonserter i Berwaldhallen.

Vad har du för drömroll just nu?

– Jag längtar efter att göra min första Susanna i Figaros bröllop. Jag sjöng den under mina studier och drömmer om att få göra den på en professionell scen. Samma ned Sophie iRosenkavaljeren. Den är också instuderad och redo för scenen.