Intervju med Kareem Roustom
Titeln på verket är lånad från Edith Södergrans dikt Det underliga havet, och en annan inspirationskälla är den palestinsksyriske poeten Ghayath Almadhouns dikt The poet can turn into a wolf. Resultatet blir en berättelse om Malmö.
– En av utgångspunkterna för verket var idén om Malmö som en stad som har välkomnat människor på flykt många gånger genom åren, säger Kareem Roustom. Någonstans i researchprocessen kom jag över Södergrandikten, och jag bara älskade den. Den är häpnadsväckande.
Hon beskriver havet som något vackert, men det finns också en oroande underström i dikten, precis hos Almadhoun, där Medelhavet framställs som ett rovdjur. Trots olikheterna finns det flera beröringspunkter hos poeterna.
– Ja, Almadhoun växte upp i ett flyktingläger i Syrien och emigrerade till Sverige 2008. När han nåddes av allt fler nyheter om flyende vänner eller vänners vänner som hade drunknat började han se Medelhavet som ett monster. Under lång tid kunde han inte äta fisk på grund av detta. Jag tyckte att den tråden och den mörka sidan hos Södergran kompletterade varandra.
Jag föreställer mig att poeterna står på varsin kust av samma hav. Den ene försöker fly enkuvad tillvaro i Europa för att söka äventyr och djupare mening med livet. Den andre står på andra sidan och försöker fly undan krig och svält. Här uppstår en parallell till berättelsen om Malmö som hoppets stad.
Hur har du skapat känslan av hav?
– Jag började studerade forskningen om vågrörelser och fann att havsytan är betydligt komplexare än de regelbundna dyningar som man vanligen hör i musik som gestaltar hav. En våg är i själva verket en kombination av flera olika mönster, vilket tvingade mig att tänka om.
Så du har ett mer realistiskt angreppssätt?
– Kanske inte mer realistiskt, men en smula annorlunda. Jag har utgått från ett diagram över en våg, där kurvan följer vågens rörelse över och under ytnivån. Verket börjar på vågtoppens krön, så man hamnar mitt i musiken direkt. Sen rör sig vågen – och musiken – neråt och uppåtoch slutar på en höjd. När vi befinner oss under ytnivån använder musikerna sordiner, och när vi bryter ytan tas de av så att klangen blir klarare och större. Jag har också skrivit in lite ovanliga slagverksinstrument för att skapa mystiska färger. Så det finns gott om möjligheter för slagverkarna att glänsa, och förhoppningsvis ha roligt.
Kommer du själv till Malmö Live för världspremiären?
– Ja, och det blir min första resa till Sverige. Det ska bli väldigt spännande. Jag kommer att närvara vid repetitionerna och vara tillgänglig för att svara på frågor. Nu har det gått något år sedan jag färdigställde Strange Sea, så jag kommer att slå mig ner med partituret nu ochreflektera över vad jag egentligen har skrivit – och förhoppningsvis inte hitta alltför många fel.
