Hon fick Frank Sinatras näsduk

Det är en krispig höstdag när jag ringer på hos Ingegerd. Hon öppnar iklädd en stilig vit kostym med en stor blombrosch i form av en ros. Vi kliver in i den ståtliga våningen och på matsalsbordet ligger ett antal tidningsurklipp och en inramad orange näsduk med ett porträtt av Frank Sinatra och orden "Love, Frank Sinatra". Där ligger också två biljetter till en Frank Sinatra-konsert på Isstadion i Malmö, daterade till den 1 oktober 1991.

“Jag måste nästan titta på biljetterna här, vad är det för datum? Men det är ju precis på dagen, det är ju den 1 oktober idag!” säger Ingegerd exalterat.

“Vilket märkligt sammanträffande, nu får jag nästan lite rysningar.”

Det var alltså på dagen för 35 år sedan som hon och hennes man Jörgen gick för att titta på Frank Sinatras konsert på Isstadion i Malmö.

"Frank hade ju varit här någon gång på 50-talet också, men det var ingen succé, det var ingen som brydde sig om honom på den tiden. Men på 90-talet hade han hunnit bli större så när min man frågade vad jag önskade mig i 50-årspresent så föreslog jag en biljett till Frank Sinatra konsert."

Ingegerd jobbade på den tiden på Stadshuset och på konsertdagen gick hon på vägen hem förbi en blomsteraffär på Davidhallstorg.

“Jag säger till kvinnan som jobbar där att jag vill ha din längsta röda ros, att du packar in den i cellofan och sätter en snygg rosett nertill. Hon frågar, vem ska få den rosen då? Och då berättar jag att jag ska gå på Frank Sinatra-konserten och att han ska få rosen. Jaha säger hon, med en ton som att det kan du ju inbilla dig…”

När Ingegerd kommer hem för att byta om inför kvällen, säger hon samma sak till sin man.

"Jag vet att min man tyckte det var lite pinsamt, han gillade inte det där, att han inte hade full kontroll över sin fru", säger Ingegerd och skrattar.

Väl på plats på Isstadion upptäcker Ingegerd att hon är långt ifrån ensam om att ha med sig blommor, många i publiken sitter med stora buketter i knäet. Parets platser visar sig vara vid en av gångarna, och när konserten drar igång går Frank Sinatra förbi dem, helt nära, omringad av två livvakter. När klockan börjar närma sig tio inser Ingegerd att konserten är på väg att ta slut och tar därför mod till sig.

"När han börjar spela New York New York så bara reser jag mig. Jag ser på min man att han tycker att det är lite pinsamt, men jag går fram till scenen och sträcker upp armen för att ge Frank min ros. Då avbryter han sig när han sjunger och säger ”thank you, thank you so very much”. Sen tar han rosen och när jag ska återvända till min plats ser jag att han gör en rörelse så jag vänder mig om. Och då tar han upp näsduken och ger den till mig och hans livvakter hinner inte stoppa honom. Så jag sätter mig där med näsduken i handen och då plötsligt är min man lite stolt – ja det var inte så dumt gjort."

Vad hände sen?

“Sen var det slut och Frank kom inte tillbaka för extranummer trots stående ovationer. Han skulle ju i väg med ett flyg sen, direkt till nästa spelning. Sen när jag och min man kom ut till garderoben så kom folk fram och ville titta på näsduken. “Ja det är min fru!” sa min man helt plötsligt, lite stolt, haha. Då passade det. Och det var nån som ville köpa näsduken också, men det fick de inte.”

Paret åkte hem och gick direkt i säng eftersom nästa dag var en helt vanlig arbetsdag. Näsduken la Ingegerd på matsalsbordet, där den ligger också nu.

"När jag vaknar dagen därpå tänker jag har jag drömt det här? Så jag är tvungen att gå direkt upp och titta på matsalsbordet och nej, det var ingen dröm."

Skånska Dagbladet var den enda tidningen som stannade kvar under hela Frank Sinatras konsert, så nästa dag när Ingegerd slår upp tidningen kan hon läsa:

”Publiken var lika nöjd som Frank Sinatra och till en av sina många beundrarinnor överlämnade han sin näsduk som tack för den ros han fick”.

"Men rosen låg kvar på scenen såg jag, den tog han inte med sig." konstaterar Ingegerd.

När började du lyssna på Frank Sinatra?

"Jag har alltid varit ett fan av Frank Sinatra, de spelade hans låtar när jag var ute och dansade, så det var redan i 20-årsåldern."

Var det självklart att du skulle gå på Fly me to the moon?

“Absolut! Jag har jättefina biljetter. Jag ser enormt fram emot att njuta av hans musik, 35 år senare” säger Ingegerd som har förstått att den inramade näsduken nog kan vara värd en hel del.

"På Fersens väg bor en av de som är med i Antikrundan och jag berättade om näsduken en gång när jag stötte på honom och han sa att han tycker att jag borde få den värderad. Men jag har inte brytt mig om det. Jag vill behålla den, jag har en son och en dotter och sex barnbarn" säger Ingegerd och tillägger med ett skratt:

"De tycker faktiskt att jag är en tuff farmor eller mormor för att jag vågade göra det där."