Det är oss lejonet ryter för – Carl Fredrik Hills konstnärskap

Det kommer att bli en kall vinternatt, det syns på den guldaktiga randen vid horisonten. En stor, stark häst stegrar sig i siluett mot den vita snön. På ryggen har den en ryttare med plym på hjälmen, vi kan nästan bara se dem som svarta profiler mot allt det vita. Men vänta nu, bakom ryggen på hästen och ryttaren sitter en kvinna på marken, i slutet av en liten rad med träd som leder bort mot ett litet hus. Det måste vara jättekallt! Och vart är ryttaren och hästen på väg? Var det något som skrämde hästen, eller vill de göra en dramatisk sorti? 

Konstnären som har gjort målningen heter Carl Fredrik Hill och han målade bilden ur minnet från sin uppväxttid i Skåne. Det är ett av många gåtfulla landskap som Hill är känd för, och som han målade under de första åtta åren som konstnär. Men landskapen är fulla av spänning, det inte alltid lika bokstavligt som med den stegrande hästen, men ofta är det som att träden, buskarna eller molnen döljer något viktigt. De är som deckargåtor och väcker frågan: vad är det vi inte vet?  

Carl Fredrik Hill ville tidigt ägna sig åt konst, och han fick mycket uppmärksamhet i familjen. Som ende son till rektorn vid Lunds universitet kunde han kalla sig ”Kung Mej” bland systrarna i barnkammaren. Men det krävdes ändå övertalningshjälp från systern Marie-Louise för att han skulle få lov att få resa till Stockholm och Paris för utbildning och karriär.  

Åren i Paris blev han bekant med flera av de mest kända konstnärerna från tiden, som Édouard Manet och Camille Corot. Men det är några av hans svenska konstnärsvänner som först märker att Carl Fredrik Hill börjar bete sig konstigt. Och i början av 1878 kallas Wilhelm von Gegerfelt till Hills bostad eftersom Hill för så mycket oväsen på nätterna och grannarna klagat under en längre tid. Hyresvärden insisterar på att Hill förs till en psykiatrisk klinik i Paris. Doktorn som möter Carl Fredrik Hill beskriver honom som manisk med hallucinationer. Senare beskrivs han som schizofren av andra läkare. För att kunna vara närmare familjen kommer Carl Fredrik Hill småningom till St Lars i Lund, men han vantrivs så mycket att han får flytta tillbaka till uppväxthemmet i centrala Lund. Där lever han och fortsätter teckna och måla fram till 1911. 

Men Carl Fredrik Hills sammanbrott har inte gjort honom mindre inflytelserik i konsthistorien. Däremot förändras både vad han tecknar och målar och hur han gör det. Några av hans mest kända motiv från sjukdomstiden är djur som lyfter sina huvuden mot himlen och ryter eller råmar. Lejon sprutar eld. En elefant gömmer sig i en grotta. Det som tidigare varit en underton i ett landskap, en föraning, blir nu till utrop. Människor som ofta varit små detaljer i landskapsmålningarna tar plats, de brer ut sig över dukarna, både med sin lust och sin förtvivlan.  

Carl Fredrik Hills sjukdom har intresserat konstälskare och poeter från tidigt 1900-tal till idag. Gunnar Ekelöf, Lars Norén och Jesper Svennbro är några som skrivit dikter utifrån hans bilder. Och bilderna fortsätter att inspirera, konstnären Karin Mamma Andersson har beskrivit honom som den viktigaste i svensk konsthistoria. Flera oljemålningar finns på Nationalmuseum men den största samlingen av hans verk har Malmö konstmuseum.  

Det går att älska båda sidorna av Carl Fredrik Hills verk, de suggestiva landskapen och de ocensurerade teckningarna. Vi som lever i dag bor i Carl Fredrik Hills trakter. Också vår värld rymmer gåtor och överraskningar. Det är för oss som hästen i vinternatten stegrar sig. Och det är för oss som lejonet ryter fram sin eld. 
 
 

Källa: Sten Åke Nilsson Carl Fredrik Hill, Maximus Pictor, Atlantis