Att vara konsertmästare påminner om att vara lagkapten på en fotbollsplan

---

Biljetterna till säsongen 2021-22 med Malmö SymfoniOrkester släpps till försäljning tisdag 10 augusti kl. 09.00. Du hittar hela programmet genom att klicka här.

---

Malin Nyström har spelat violin sedan barndomen, men drömde länge om att bli veterinär. När hon gick i åttonde klass tog dock violinen överhanden och i nian började hon studera vid Musikhögskolan i Göteborg parallellt med vanliga skolan. Hon har varit anställd i MSO sedan 2008 och inför säsongen 2021-22 ser hon särskilt fram emot den nyskrivna musiken. Programmet bjuder på flera samtida verk och minst två världspremiärer, bland annat av de unga tonsättarna Martino Torquati och Enrico Scaccaglia. 

– Det är spännande med de nya inslagen som inte ingår i standardrepertoaren, säger hon. Det är det roligaste med det här jobbet, att man får göra så mycket omväxlande saker. Det kommer hela tiden nya fräscha verk som går bra ihop med den äldre musiken.

Du är andre konsertmästare i MSO.Vad innebär det uppdraget?

– Konsertmästaren är länken mellan dirigenten och orkestern, lite som lagkaptenen i fotbollslaget. När man är tjänstgörande konsertmästare sitter man på första stolen till vänster om dirigenten och ser till att alla kollegor får rätt information och att det inte blir några missförstånd. Under repetitioner och konserter spanar man runt i orkestern för att se att allt fungerar och flyter på. Man har också en viktig uppgift att läsa av dirigenten och med sitt kroppsspråk förmedla hur han eller hon tolkar verket. Så man måste kunna musiken väldigt bra. Vi är fyra konsertmästare och har ett roterande schema. Jag som andre konsertmästare får ofta äran att tjänstgöra vid lite mer udda evenemang, t.ex. när vi spelar filmmusik och Nallekonserter. Då kan man kanske få spela högt uppe på en plattform, eller vara lite skådespelare ibland. Sånt är jätteroligt.

Den här säsongen kommer du att vara solist i Tjajkovskijs Violinkonsert från 1878. Vad har du för förhållande till den?

– Det är ett sådant där verk som har följt en genom hela karriären under studietiden, på provspelningar och masterklasser. En violinkonsert som alla borde ha spelat för att kunna få ett jobb. Det gör det hela lite läskigt, för om alla känner till den så har alla också en åsikt om den. En del kommer inte att gilla det man gör av stycket, andra kommer att tycka det är coolt: så det kommer att vara nervöst, men väldigt roligt!

Vad är typiskt för MSO jämfört med andra orkestrar som du har spelat i?

– Det jag har slagits av när jag har vikarierat på andra ställen är att MSO är en ung orkester. När jag började för 12-13 år sedan var jag runt 29 år och då fanns många i det gamla gardet kvar, som nu har gått i pension. Vi har många unga musiker från olika länder. Jag känner mig inte gammal trots att jag börjar höra till de äldre i orkestern. Det finns en stark känsla av att vi alla drar åt samma håll.