Att sjunga Requiem känns i hela kroppen

För körinsatserna står bland annat Petri sångare och vi har träffat två av koristerna: andraalten Ylva Rosenlund och förstabasen Anders Bjerkén, som båda har sjungit i kören i åtta år.

A: Det här är det allra första stora klassiska körverket som jag sjöng, i tonåren någon gång. Jag kan väckas mitt i natten och sjunga det utantill. Men varje gång man jobbar med det hittar man nya saker.

Y: Det är ett verk med ovanligt mycket att göra för oss i altstämmorna. I mycket körmusik fungerar vi mest som komp, men i Mozarts Requiem har vi till och med melodin ibland.

Ett requiem är en katolsk dödsmässa som uttrycker sorg och fruktan för domedagen, men också tröst. Vad innebär detta allvar för er som sångare?

A: Jag upplever att dirigenten och instuderaren ofta trycker mer på texten i ett requiem än i andra verk. Man blir ofta påmind om att orden är väldigt laddade.

Y: Man måste tänka noga på vad och hur man sjunger och försöka navigera i de olika temperamenten. Det finns en tendens att sjunga argt när texten är allvarlig och musiken fortissimo, men det funkar inte här. Man måste skilja tyngd, storhet och mörker från aggressivitet.

Många kommer till konserten för att det är Mozart, andra för att det är ett maffigt körverk – men kan ni i kören också känna att det kommer folk som söker gemenskap och religiösa upplevelser?

A: Många av våra konserter äger rum i S:t Petrikyrkan, och ibland är det vi sjunger en del av liturgin, så i det rummet tar publiken emot musiken på ett mer sakralt sätt.

Y: När man sjunger på Malmö Live blir det annorlunda. Då är det mer fokus på den mäktiga musikupplevelsen.

Vilka avsnitt i verket är häftigast för er?

Y: Vissa ställen för mansrösterna, till exempel i Confutatis-satsen. Jag sjunger ju dem inte själv, men det är otroligt häftigt att få det ljudet i ryggen när man står precis framför. Det känns i hela kroppen.

A: Jag gillar särskilt fugapartierna, som i till exempel Kyrie eleison, Domine Jesu och Sanctus. De går upp och ner i dynamik, och stämmorna är hopflätade på spännande sätt. Jag är ju ingenjör så jag tycker att det är intressant med strukturer, särskilt när de utvecklas över tid. Det är lite av en matematisk utmaning.

Vad ser ni särskilt fram emot med allhelgonakonserterna?

Y: Att vara tillbaka på Malmö Live. Vi har inte sjungit där på drygt två år. Det senaste vi gjorde var Stravinskijfestivalen i mars år 2020, som tyvärr fick avbrytas på grund av pandemin. Att stå med kören i ett så vackert och välljudande rum i kombination med fullsatt salong är oslagbart.