Svensk sommar – nationaldagskonsert

Erik Valdemar Sköld har de senaste åren inspirerats i sitt komponerande av nordisk mytologi där mytologiska väsen och platser associeras med naturens krafter. Verken skildrar en döende värld som vädjar till mänskligheten att inte ta klimatet för givet. Orkesterverket  

Ægir, uppkallat efter havsgudinnan Ráns make, inledde denna serie av kompositioner. Ægir utgör tillsammans med Logi och Kári den trilogi som Skölds projekt grundar sig på. En av dessa är sviten Children of the Sea, som ligger till grund för orkesterverket Rán och har nio satser uppkallade efter Ráns och Ægirs döttrar som personifierar havets vågor. Överlappande tematiska linjer går i och ur varandra från olika instrumentgrupper i ett organiskt flöde. Genom dynamisk kontrast mellan olika sektioner återskapas vågornas böljande och oförutsägbara rörelsemönster. I Rán har de nio satserna placerats ovanpå varandra, vilket resulterar i en fylligare textur som symboliserar havets alla dimensioner. Den skummande ytan och det dova mullret från havsbotten skildras inledningsvis av slagverks- och brassektionen. De skärande dissonanserna representerar miljöförstöring i världens alla vatten och havets destruktiva krafter.    

När Verner von Heidenstam skrev dikterna som Peterson-Berger tonsatt, var han nybliven far till en utomäktenskaplig son. År 1892 födde Heidenstams älskarinna Ellen Belfrage sonen Nils Oluv, och bara ett par dagar senare mottog hon ett brev från Heidenstam där han föreslog henne att lämna bort sonen. Bifogat i brevet fanns också första versionen av Gullebarns vaggsånger, som senare i omarbetad och lite mer kamouflerad form publicerades i samlingen Dikter 1895. I dikterna berättas om den nyblivna modern som upphört att vara den älskade, sittandes ensam vid sonens vagga.  

Som en självuppfyllande profetia blev vaggsångerna med sitt kosmiska sökande och trevande bland de stora livsfrågorna ett slags öde för den övergivne sonen, som levde ett olyckligt liv från början till slut. Han levde med sin mor ett otryggt kringflackande liv, och sökte hela tiden efter en tillhörighet. När han inte fann den, slöt han sig inom sig själv och fokuserade på fysikaliska och elektriska experiment, med en besatthet som ledde till sinnessjukdom.  

Peterson-Berger tonsatte dikterna 1913 och gav orden en innerlig och vacker musik.  

En symfoni som kompositören själv aldrig fick höra, det är Franz Berwalds Sinfonie Singulière. Först 1905, 37 år efter kompositörens död fick verket sin premiär. Men hur kom det sig att en kompositör, vars namn de flesta som någon gång lyssnat på en konsert från Sveriges Radios Konserthus känner till, skrev så mycket musik som inte blev uppförd under hans livstid?  

Samtiden var inte vän med Berwald. Få av hans kompositioner blev uppskattade av kritiker och publik, och hans största succé, operetten Jag går i kloster, berodde på att superstjärnan Jenny Lind sjöng huvudrollen snarare än att musiken uppskattades. Symfonin skrevs 1845.