Stenhammars serenad

Martina Tomner: Tempelmusik II

I Växjö finns ett vattentorn som är känt för sina mycket speciella akustiska egenskaper. Teleborgs vattentorn är det officiella namnet, men i folkmun kallas det Ekotemplet, och det är detta tempel malmötonsättaren Martina Tomner avser i verkets titel. Hon har stått under den väldiga kupolen med sin violin och spelat in läten, melodier och glissandon, och sedan överfört dessa ljud och fenomen till stråkorkester. Resultatet är ett knäppande, väsande och ekande verk med en spännande och annorlunda ljudbild. Ibland trummar musikerna på sina instrument, och på något ställe får en altfiol tjänstgöra som blåsinstrument, genom att violasten blåser i violans f-formade hål.

Verket skrevs ursprungligen för den Växjöbaserade stråkorkestern Musica Vitae 2009 och Tempelmusik II är en bearbetning som framfördes på Venedigbiennalen 2010. Martina Tomner är också verksam som dirigent och körledare.

Tomasi, Henri: Trombonkonsert (1956)

Henri Tomasi föddes 1901 i Marseilles. I tonåren arbetade han som stumfilmspianist och under andra hälften av 1920-talet slog han igenom som tonsättare och dirigent. Han skrev sin Trombonkonsert 1956, året innan han lade dirigerandet på hyllan, för att helt ägna sig åt komponerandet. Första satsen rör sig mellan olika stämningar och temperament, och blommar plötsligt ut i virvlande vals. I andra satsen skapas en tydlig känsla av storstad, med skumma hamnkvarter, bluesklubbar och småregniga bakgator. Storstadsvibrationen är kvar i tredje satsen med sin smittande puls, optimism och kosmopolitiska känsla.

Stenhammar: Serenad

År 2020 är det 150 år sedan Wilhelm Stenhammar föddes. I egenskap av tonsättare, musiker och orkesterledare betraktas han som en av de stora byggarna av svenskt musikliv under decennierna efter sekelskiftet. Han började komponera redan i barnaåren och blev beryktad och flitigt turnerande pianist, både som solist och i ensemble. Han var bördig från Stockholm, men har kommit att bli tätt förknippad med Göteborg, där han var verksam från 1907, som dirigent och konstnärlig ledare för Göteborgs orkesterförening. Det var under denna tid, 1911-13, som han skrev Serenad i F-dur (reviderades 1919). Det är ett mycket populärt orkesterverk i fem satser, med stark känsla av nordiskt vemod, särskilt i de andra och fjärde satserna (Canzonetta och Notturno). Mittensatsen är ett medryckande scherzo, som för tankarna till såväl en snabbt seglande liten jakt i skärgården, som till ystra getter på en sommaräng