Sjostakovitj nia (lördag)

Ligeti är kanske mest känd för den förtätade och klaustrofobiska musik som Stanley Kubrick använde i flera av sina filmer, som 2001 – Ett rymdäventyr, The Shining och Eyes Wide Shut. Concert Românesc är ett tidigt verk och i helt annan stil. Det är inspirerat av rumänsk folkmusik, i synnerhet från Karpaternas bergsbyar. Verket består av fyra sammanhängande satser, och börjar med ett mystiskt ljudande andantino. Det söker sig fram i ljudlandskapen tills det exploderar i andra satsens våldsamma dans, där de olika instrumenten turas om att spela en halsbrytande melodi. Den långsamma tredje satsen skapar känslan av sval och dimmig gryning. En av hornisterna sitter på avstånd för att skapa illusionen av alphornens ekande mellan bergstopparna. Finalen är en dans i livsfarligt tempo med förföriska rytmer. I slutet är det melankoliska alphornet tillbaka, innan orkestern sätter punkt med en formidabel smäll.

Kraken är enligt folktron ett fruktansvärt havsvidunder som med sina långa armar och tentakler kan dra hela fartyg ner i djupet. Med elastiska tonkluster gestaltar Du Yun dess oberäkneliga och slingrande natur. Det är ett dramatiskt verk, men det börjar stillsamt och beskedligt med en kazoo. Du Yun är född 1977 i Shanghai och bor och arbetar i New York. År 2017 vann hon Pulitzerpriset för sin opera Angel’s Bone och hon är professor i komposition vid Johns Hopkins-universitetet i Baltimore.

Sjostakovitjs Symfoni nr 9 är en av hans kortaste och jämförelsevis munter, ja till och med komisk. Detta skapade problem. Den komponerades nämligen 1945, året då Röda armén hade besegrat Nazityskland i andra världskriget. Vad kunde vara mer självklart detta år av triumf, än en musikalisk hyllning till Stalin? Givet dessa förväntningar och vad vi vet om den skoningslösa repressionen i Sovjetunionen, är Sjostakovitjs tilltag med den här symfonin nästan dumdristigt. De första och sista satserna går i lekfull och skämtsam ton, och hade passat bättre i en Chaplinfilm med sina skeva melodier och klanger. Om Stalin finns någonstans i musiken, är det iförd clownnäsa och bucklig cylinderhatt. Symfonin ogillades från officiellt håll på grund av sin ”ideologiska svaghet” och för att den ”inte lyckades att spegla det sovjetiska folkets sanna anda”. Den var helt förbjuden mellan 1948-1955 och spelades in på skiva först 1956, tre år efter Stalins död.