Saariaho & Nielsen

1. L’Ouïe 

2. La Vue 

3. L’Odorat 

4. Le Toucher 

5. Le Goût 

6. A mon seul désir

Om verket:

Klarinettkonserten D’om le vrai sens är inspirerad av en medeltida svit gobelänger som kallas La Dame à la licorne, där man ser en ung vacker kvinna tillsammans med en enhörning, som under medeltiden stod för dygd och renhet. De fem första bonaderna i sviten beskriver våra fem sinnen: känseln symboliseras av att kvinnan vidrör enhörningens horn. För smak håller hon fram en godsak hon lagt i handflatan. Lukt framställs av en blomsterkrans, för hörseln spelar hon på en liten orgel, och synen representeras av en spegel.   

I Saariahos konsert får klarinetten, en musikens enhörning, reagera på de fem symbolerna i samspel med orkestern. Den sjätte gobelängen är mer svårtolkad. Den bär överskriften ”A À mon seul désir,” (till min enda önskan), och här håller kvinnan i ett kostbart halsband. Tar hon upp det ur smyckeskrinet, eller lägger hon ner det? Vad är hennes enda önskan, kärlek kanske, eller sinnesfrid? Om man kastar om bokstäverna i ”À mon seul désir”, kan man bilda flera anagram varav ett är ”D’om le vrai sens”, det sanna sinnet eller det viktigaste sinnet, och det valde Kaija Saariaho som titel.   

Konserten är skriven för den virtuose klarinettisten Kari Kriikku, och solostämman kräver en solist med fulländad behärskning av instrumentet. I partituret finns också detaljerade anvisningar för var solisten ska befinna sig. Vanligtvis är en solist placerad på scenkanten nära dirigenten, men i D’om le vrai sens får vi se klarinettisten dyka upp på många andra ställen.  

1a. Tempo giusto  

1b. Adagio non troppo 

2a. Allegro  

2b. Presto  

2c. Andante un poco tranquillo  

2d. Allegro, tempo I 

Om verket:

Carl Nielsen är utan tvekan den mest inflytelserika och spelade danske tonsättaren genom tiderna. Mycket av hans musik är sångbar och lättillgänglig, medan symfonierna är mer avancerade, och den femte symfonin är med sin okonventionella uppbyggnad och karaktär Nielsens mest modernistiska verk. Den ovanliga formen med två blockartade satser kan snarare jämföras med bildkonstens kubism än med någon musikalisk stil. Musiken präglas av kontraster och konflikter, där träblåsarnas rastlösa drillande och den envisa solistiska virveltrumman skapar en gastkramande spänning. Ljusa vågor av stråkklang och hoppfulla fanfarer försöker bryta igenom under verkets gång, och lyckas till sist få övertaget i en triumfartad final.  

Nielsen började komponera sin femte symfoni efter första världskrigets slut, men det skulle ta två år att få den färdig. Dels fick han ta en paus för att skriva skådespelsmusiken till Moderen, där den omåttligt populära Dimman lättar ingår, och han fick också sticka emellan med den gladlynta kantaten Fynsk vår innan han åter kunde kasta sig in i symfonins strider. Vid uruppförandet 1922 fick Nielsen frågan om vilka tankar som låg till grund för symfonin, men trots att musiken så tydligt präglas av brutalitet och kamp, sade Nielsen ingenting om kriget. Han förklarade att det handlade om det enda musiken kan beskriva, nämligen aktiva eller vilande krafter. Men även om han inte velat skriva en krigssymfoni var han djupt skakad av krigsårens grymheter, och sade vid ett annat tillfälle att: ”Ingen av oss är densamma efter kriget”.