Bruckners sjua

27 oktober 2022
Konsertsalen
ca 1 timme 15 minuter (ingen paus)
Malmö Live Konserthus
145 - 440 kr

Med Bruckner på själslig resa i fyra satser. 

Symfoni nr 7 innebar det genombrott som Anton Bruckner så länge väntat på – och i högsta grad förtjänade. Den hyllades vid uruppförandet i Leipzig den 30 december 1884 och likaså några månader senare i München. Men Bruckner förhalade Wienpremiären ytterligare ett år, för han visste att stadens musikkritiker skulle göra allt för att håna honom. Farhågorna besannades, men vid det laget var symfonin redan en stor succé. Första satsen är kontrastrik och dramatisk, den andra är en elegi över Richard Wagner, scherzot ett underverk av spänstigt sväng och finalen sprudlar av optimism.

Konsertprogram

Bruckner, Anton Symfoni nr 7 65 min

Anton Bruckner var en paradoxernas man. Privat var han mycket tillbakadragen och osäker. Han hade ett kantigt sätt och osofistikerad klädstil, som inte gick hem i salongerna i musikens huvudstad Wien. Han hade svårigheter att umgås med kvinnor och förblev ungkarl livet ut, och led dessutom av depressioner och dåligt självförtroende.

Ställ denna sköra personlighet mot hans musik, som dallrar av skönhet och djupt erfarna och uppriktigt artikulerade känslor. Musik som inte ber om ursäkt för sin existens, utan som breder ut sig i alla riktningar med sin längd och sina krav på stora och skickliga orkestrar. Musik som har tagit symfonigenren till platser ingen trodde var möjliga.

Han föddes i en by utanför Linz i Österrike 1824 och tillbringade tonåren som korgosse i augustinerklostret S:t Florian, där han senare också kom att tjänstgöra som organist. Livet där präglades av enkelhet, men där fanns också prakt och högtidlighet som sannolikt bidrog till att forma Bruckners storslagna estetik.

1868 började han undervisa i musikteori vid konservatoriet i Wien och senare vid universitetet. Då hade han redan skrivit sin första symfoni. Symfoni nr 2 kom 1872, trean året efter. I Wien blev han indragen i den bittra fejden mellan Brahms-förespråkare och Wagner-beundrare. Eftersom Bruckner var vän med Wagner och älskade hans musik, motarbetades även han av de inflytelserika musikkritikerna. Denna fientliga atmosfär gjorde att han förlade uruppförandet av Symfoni nr 7 till Leipzig istället för Wien. Det ägde rum den 30 december 1884 och verket hyllades av såväl publiken som de lokala kritikerna. Likaså i München några månader senare. Wienpremiären ägde rum ett år senare, och precis som Bruckner hade förutspått gjorde stadens kritiker allt för att håna honom. Men då var symfonin redan en succé.

Symfoni nr 7 är ett verk av gigantiska proportioner. Första satsens inledningstema presenteras av cello och horn i samspel. Musiken byggs långsamt upp och böljar fram i makligt tempo. Satsens utdragna slut strålar i guld och silver på ett sätt som hade varit värdigt finalen på hela symfonin. Men det är bara slutet av början.

Under arbetet med andra satsen (adagio) kom budet om Richard Wagners död. Han hade avlidit i Venedig den 13 februari 1883, 69 år gammal. Bruckners beundran för den elva år äldre vännen (eller rättare sagt: idolen) var gränslös. Han utökade satsen och tillägnade den ”den odödlige och innerligt älskade Mästaren”. Hyllningen börjar redan i inledningen: första temat spelas på fyra wagnertubor – den speciella hybrid av bastuba och horn som Wagner lät utveckla på 1870-talet, här dessutom understödda av en kontrabastuba (och stråkar). Det är mjuk och följsam musik som långsamt sväller i underbara crescendon och krymper ihop till lyriska pianissimon.

Tredje satsen är ett briljant scherzo. Bruckner liknade själv det inledande trumpettemat med en galande tupp och det finns något mycket medryckande i melodins spänstiga rörelser över musikens olika skikt.

Sista satsen börjar med ett tema snarlikt det i början av första satsen, men i ett ljusare temperament. Över huvud taget är satsen lättsammare och mindre anspråksfull än vad en Brucknerfinal brukar vara, och den avslutas med ett brett leende.

Bruckner komponerade ytterligare två symfonier under sin livstid. Han avled den 11 oktober 1896, 72 år gammal. Hans sarkofag står i kryptan i S:t Florian-klostret under orgeln, som idag är känd som Die Brucknerorgel. Under begravningen framfördes adagiot ur Symfoni nr 7.

Medverkande

Malmö SymfoniOrkester
Malmö SymfoniOrkester (MSO) grundades 1925 och består av ca 90 heltidsanställda yrkesmusiker från nästan 20 länder. Orkestern är stolt bärare av den traditionella symfoniska repertoaren, men strävar också efter att föra den symfoniska musiken framåt Läs mer
Bertrand de Billy dirigent
Säsongen 2021–2022 dominerades av operaproduktioner för franske dirigenten Bertrand de Billy även om hans repertoar även sträcker sig över en bred orkesterrepertoar från många epoker, inte minst nutida musik. På Wiener Staatsoper dirigerade han Giuseppe Verdis Otello, Charles Gounods Faust, Richard Wagners Den flygande holländaren, och Läderlappen av Johann Strauss den yngre. Bertrand de Billy gästade även Bayerische Staatsoper i München med Den flygande holländaren och på Opéra de Paris och San Francisco Opera dirigerade han Wolfgang Amadeus Mozarts Don Giovanni. Läs mer
Senast uppdaterat: 2022-04-08