Broström & Sibelius

Inspirerad av det finska nationaleposet Kalevala tog Jean Sibelius sig an att skriva en opera om den store mytiske hjälten Lemminkäinen. Under komponerandet upptäckte Sibelius dock att berättelserna gjorde sig bättre som tondikter, och med den insikten skapade Sibelius ett av musikhistoriens största mästerverk.  

I den finska mytologin är Lemminkäinen en schaman, en trolldomskunnig klok man, men i Kalevala är han mycket mer än så. Man skulle kunna säga att han är en sammansättning av flera olika hjältar ur den finska mytologin, och i Lemminkäinen har dessa hjältars allra bästa egenskaper fått en gemensam kropp i denne rödlockige och vackre yngling. 

Fyra delar av Kalevala står som inspiration till Sibelius tondikter.  

Lemminkäinen och jungfruarna från Saari, i vilken Lemminkäinen seglar till den ensliga ön Saari. På ön förför han nästan samtliga kvinnor, med det rimliga resultatet att han blir bortjagad. 

Svanarna från Tounela. Den mest spelade och populära delen av sviten beskriver den mystiska svanen som simmar runt Tuonela – de dödas ö. Lemminkäinen har fått uppdraget att döda svanen, men på vägen till Tounela blir han träffad av en förgiftad pil och dör själv. 

Lemminkäinen i Tuonela beskriver just hans resa till dödsriket. För att lyckas snärja dödsrikets härskarinnas vackra dotter måste han döda den mytiska/mystiska? svanen. Dock blir han dödad av den mystiske blinde mannen i norr, och blir av honom styckad och kastad i en flod. När Lemminkäinens mor hör om sin sons öde reser hon till dödsriket där hon letar upp de olika delarna av Lemminkäinens kropp, sammanfogar dem och återuppväcker honom till liv.  

Lemminkäinens återkomst avslutar verket med pompa och ståt, och hjälten får komma hem efter år av äventyr och strider. 

Tobias Broströms första symfoni skrevs 2019–2020, som ett beställningsverk till Göteborgs Symfoniker. Den är skriven som andra delen av en triologi inspirerad av begrepp inom den mytiska pseudovetenskapen alkemi. Den första delen bestod av en dubbeltrumpetkonsert döpt efter den svarta mörka fasen Nigredo. Broströms första symfoni däremot är döpt efter den vita fasen Albedo. Albedofasen inom alkemi står för dualitet, transformation och stillhet och ska bringa ljus och klarhet.  

Den tredje avslutande delen Rubedo står för den röda avslutande fasen. Broströms tonspråk är rytmiskt och kraftfullt, och symfonin visar tydligt på hans utpräglade sinne för harmonik och färgrik orkestrering. Han är en av sin generations mest framförda svenska tonsättare världen över. Hans musik är närmast filmiskt berättande och associationsrik, den både överraskar och låter publiken luta sig tillbaka och njuta.