Vi firar Daniel Börtz 80 år!

- Osby var tidigt ute med kommunal musikskola, säger Daniel Börtz. Den drogs igång av driftiga folkskollärare och där fick jag min första fiol-undervisning. Efter realskolan i Osby gick jag på musikkonservatoriet i Lund ett par år. Under den tiden tog jag ofta tåget till Malmö för att höra symfoni-orkestern, som ju spelade på Stadsteatern på den tiden, nuvarande operan. Jag var inte så gammal då och sög åt mig allt jag kunde.

Kan du erinra dig några avgörande upplevelser som styrde in dig på tonsättaryrket?

– Ett ögonblick jag aldrig glömmer var när jag i slutet av femtiotalet satt som andreviolinist i Nordiska Ungdomsorkestern i Lund, jag var kanske fjorton år gammal. Vi befann oss i hörsalen på universitetet och skulle spela Brahms tredje symfoni. Så drog hornen och övriga bläcket igång med sina fantastiska första ackord, precis innan stråkarna kastar sig på sin stora melodi. Men jag kunde inte spela en ton under hela första satsen, för inledningen hade varit så överväldigande. Jag hade en liknande upplevelse i barndomen, när jag hörde en radiosändning av Mahlers andra symfoni. Det var helt förlamande. Mina föräldrar har berättat att det var som att jag fick feber. Musik kan verkligen påverka.

 ”För mig är det en oerhört stor inspirations­källa att lära känna musikern innan jag komponerar”

Du har genom åren arbetat med olika Malmöprofiler, som pianisten Hans Pålsson och gitarristen Göran Söllscher, men också fotografen Georg Oddner och poeten Jacques Werup. Hur träffades ni? 

– Hans lärde jag känna i Stockholm, i samband med hans konserter där. Jacques och Göran började jag jobba med i slutet av sjuttiotalet. De hade länge funderat på att göra någon sorts föreställning utifrån Jacques texter och kom snart på att de ville involvera en tonsättare. På det viset kom jag med i bilden. Samarbetet utmynnade i tv-filmen Fläckar av liv, som sändes 1981. Det blev någon sorts tv-opera med både talad och sjungen text. Ett härligt experiment. Vi träffades en del nere i Malmö, hemma hos Georg och jobbade med projektet, men musiken spelades in i Stockholm. Det var väldigt fruktbärande år, både konstnärligt och på ett vänskapligt plan. Vi åstadkom en hel del tillsammans.

MSO kommer att framföra två av dina verk under den här säsongen, bland annat trumpetkonserten Sånger och danser, som du skrev för Håkan Hardenberger i mitten av nittiotalet. Hur kom den till?

– För mig är det en oerhört stor inspirationskälla att lära känna musikern innan jag komponerar och Håkan är ett bra exempel på det. Med tiden kommer man fram till ett tillfälle när det börjar kännas spännande för båda med en konsert av det större formatet. 

Trumpeten är ett oerhört uttrycksfullt instrument och sångens legato och uttryck finns i hög grad även i blåsinstrumenten, därav titeln.

Ett annat verk på programmet är den nykomponerade Dubbel­konsert för en, där samma solist spelar både violin och viola. Hur går det till?

– Ja, konserten uruppfördes i Norrköping våren 2023 och är skriven för violinisten Malin Broman, som också är en ruskigt härlig violaspelare. Men hon kommer inte att byta instrument i flygande fläng medan musiken pågår, det är alltså inte fråga om några cirkuskonster. De olika satserna är skrivna för det ena eller det andra instrumentet. Det är underbart att kunna utnyttja båda dessa fantastiska klangkällor i ett och samma verk på det här sättet.

//Tor Billgren