Traumreise föddes ur detektivarbete
Här är berättelsen om Traumreise.
Lisa Larsson: 2016 fick jag i uppdrag av min “hemorkester”, Tonhalle-Orchester Zürich att till deras 150-årsjubileum 2018 skapa en programpunkt med anknytning till 1868. Efter efterforskande i olika riktningar fann jag att Franz Berwald gick ur tiden samma år som Tonhalle-Orchester föddes och spann vidare på denna tråd. Jag tänkte mig hitta en operascen eller kantaten jag visste att Berwald komponerat för Jenny Lind, men till slut var det en radioinspelning med några av hans helt okända romanser som fångade mig. Jag tillbringade därefter en längre tid med att mer eller mindre desperat söka notmaterial, som ej tycktes finnas. Det visade sig att Berwald på sin tid visserligen publicerat en del av romanserna i en musikjournal, men dessa gick ej att spåra till något existerande musikförlag. Till slut fann jag dock, via Sveriges Radios musikbibliotekarie, sångerna integrerade i Kungliga Musikaliska Akademiens bibliotek och dess samlade Berwaldpublikationer. Äntligen kunde jag dyka in i djuparbete, låta inspiration o fantasi flöda!
I Traumreise tas publiken med på en resa, sömlöst som i en dröm, från Sverige via Frankrike till det tyskspråkiga rummet. Jag har nämligen valt att i verket integrera sånger på alla de tre språk (svenska, franska, tyska) som Berwald använde sig av. Det som nog fascinerar mig mest här är att han låter lite som en kameleont, ja nästan som tre olika tonsättare!
Jag är mycket tacksam för att en kompositör av Rolf Martinssons rang - som dessutom känner min röst så väl - tackade ja till att orkestrera min drömresa. Det är väldigt kul att han hyllats för detta jobb internationellt och det är en extra stor glädje för mig att i min allra första orkesterkonsert sedan pandemiutbrottet få återförenas med MSO, som betytt så mycket för mig genom åren, och detta på Malmö Live just i Traumreise!
Rolf Martinsson: Det är en omfattande process att ta sig an ett orkestreringsarbete. Förvandlingen från ett idiomatiskt anpassat pianoackompanjemang till ett idiomatiskt anpassat orkesterackompanjemang kräver många avvägningar så att det inte låter pianosats om orkestern! Det är ett pionjärarbete som Lisa Larsson har gjort genom att hitta denna sångskatt, skapa ett koncept genom att sätta sångerna i ett sammanhang, en drömresa, och döpt konceptet till Traumreise. Hon har faktiskt med detta projekt skrivit ett stycke svensk musikhistoria och det har varit spännande att medverka till att föra verket till dopet.
Det har varit en utmaning att försöka hitta den orkestreringsstil som man kan anta att Berwald själv hade använt sig av om han orkestrerat sångerna. Med valet av besättning och användandet av de olika instrumenten i solo och ackompanjemang har jag försökt återskapa den klang och färg som var tidstypisk för perioden 1820-1850 då sångerna skrevs. Innan jag påbörjade arbetet studerade jag Berwalds orkestermusik för att hitta rätt nivå för orkestreringen av Traumreise. Sedan har jag också satt min personliga prägel på orkestreringen genom ett visst klangfärgsmåleri som till exempel i inledningen av sista sången Traum (dröm) som fått en drömlik nästan impressionistisk klang genom en ekoeffekt i stråkorkestern. I andra delar träder brass och timpani fram i fanfarliknande passager och i ytterligare andra delar är det piccola och andra träblåsinstrument som anger färgen under resans gång och speglar de många skiftningarna i texten. Samarbetet med Lisa Larsson har varit mycket kreativt och vi har diskuterat allt från form och tonarter till enskilda instruments melodibärande roller och uttryck.
Det är spännande att dessa sånger nu klingar för första gången i orkesterform trots att de komponerades för nästan 200 år sedan. Det ger en inspirerande dimension i lyssnandet och genom att sångerna nu inte bara finns tillgängliga på kammarmusik-/romansplanet utan i större konsertsalar så ökar möjligheten för så många fler att få uppleva denna svenska och nyfunna sångskatt.