Patrik Svenssons Ålevangeliet blir en opera

Vi ses några veckor innan oratoriet Ålevangeliet har urpremiär i april 2022 på Folkoperan i Stockholm. Patrik Svensson har bara hört små fragment av Emmy Lindströms musik och läst librettot men slutresultatet är fortfarande helt okänt för honom.

     – Det lilla som jag har hört av det Emmy Lindström komponerat är jag väldigt förtjust i. En stor del av min berättelse utspelar sig nere vid ån där jag och min pappa fiskade ål under sena sommarkvällar. Den platsen är förknippad med en speciell stämning, med färger och dofter men också ljud – hur vattnet låter och hur det låter när man går genom vått gräs. Det ska bli väldigt spännande att höra vad de har plockat upp i musiken.

     – Det här är ju ett sammanhang som är så långt borta från min pappa som man kan komma. Han hade aldrig varit på opera i hela sitt liv. Min pappa var en väldigt vanlig människa på många sätt. En sådan person som det inte brukar skrivas böcker om.

Eller oratorier!

– Ja, att det blev en bok om honom som har lästs av så många, är något som han aldrig hade kunnat föreställa sig. Nu är det som att
berättelsen tar ett steg vidare, att den hamnar på en scen! Med en hel symfoniorkester –och kör! Samtidigt är din berättelse på många
sätt en lågmäld skildring och ett försök att beskriva något som egentligen inte går att omfatta eller förstå helt och hållet.

– Det finns en humor i det också. Sammanhanget kan kanske verka lite pretentiöst, men det finns en slags ironi i att skriva om en
slemmig fisk och använda den för att ta sig an stora existentiella frågor.

Ibland behövs det liknelser för att förstå det obegripliga. Musik är kanske den ultimata liknelsen? 

– En av mina favoriter, författaren och marinbiologen Rachel Carson, ägnade nästan hela sitt liv åt att skriva om havet. Ända sedan hon var liten visste hon att hon ville syssla med havet, man kan nästan säga att hon var helt förhäxad av det. Men eftersom hon växte upp långt inne i inlandet av Pennsylvania, tog det många år innan hon faktiskt kom nära ett hav. Hon var 22 år gammal och befann sig på den amerikanska östkusten när hon gick ner på stranden och såg hur vågorna kom emot henne. Den här synen, alla ljuden, var så otroligt mäktiga, så att när hon skulle beskriva det efteråt sa hon att det enda hon kunde jämföra det med var musik och det hon upplevt när hon lyssnade på Beethoven för allra första gången.

– Det kan annars vara rätt svårt att sammanfatta vad musik har för betydelse i ens liv. Det är så ordlöst på många sätt. Jag har alltid
varit intresserad av rytm. Rytm är ju inte bara ett musikaliskt begrepp – allt biologiskt liv och hela vår fysiologiska tillvaro genomsyras av rytm. På det viset är musiken något som omsluter allt. Det finns musikalitet i allting.

I Ålevangeliet finns det också ett budskap om att vi människor håller på att ta sönder våra egna livsbetingelser. Att vi står inför ett akut hot.

– Jag ville använda ålen som ett exempel, som ett sätt att ställa existentiella och religiösa frågor men en ofrånkomlig fråga när man pratar om ålen är ju just klimatförändringarna och artdöden. Det är ett av de teman som Stina Oscarson snappat upp i librettot. Hotet. Döden som finns där och lurar. Att om den här utrotningen av arter fortsätter, då måste man föreställa sig en framtid där vi är ensamma kvar.

     – Men min berättelse handlar också om hur mötet med naturen kan vara något trösterikt och något som kan hjälpa oss att känna samhörighet. Jag vet att en stark musikupplevelse kan spela samma roll för oss. Att den kan hjälpa oss att föreställa oss saker som vi inte varit med om – än.

Text: Lisa Karinsdotter Pålsson