Intervju med Denis Kozhukhin
– Det är inte ett verk som vanligen föreslås av orkestrarna när de ringer och frågar om man vill komma och spela, säger Denis Kozhukhin. Det tillhör inte mainstreamrepertoaren, men jag gillar det mycket och har sett fram emot att spela det under lång tid. I det här fallet började processen för knappt ett år sedan i Wien, där jag spelade Liszts Pianokonsert nr 1 med Robert Trevino. I samband med det diskuterade vi potentiella projekt, och då nämnde jag Schönbergs konsert. Trevino gillade idén, så nu gör vi den här i Malmö. Jag framför ofta samtida musik – nu har visserligen inte Schönberg varit samtida på länge – men verket är i högsta grad fortfarande modernt.
Vad finns det för speciella utmaningar med stycket?
– Det är olika lager av svårigheter. Det är komplicerat för alla inblandade. Schönberg var ingen stor pianist, så ibland har han skrivit på ett onödigt invecklat sätt, t.ex. är hans sätt att dela upp materialet mellan händerna inte alltid det mest smidiga. Men musiken är underbar och det handlar bara om att hitta rätt sätt att spela den. Det är utmanande även för orkestern. Den har många solopartier och mycket av utvecklingen av materialet sker i orkesterstämmorna.
Vad skulle du ge för tips till lyssnare som inte är så bevandrade i Schönbergs musik?
– Lyssna igenom några av hans tidiga verk, som den vackra Kammarsymfoni nr 1 (1906). Den ger en bra uppfattning om hur han orkestrerar och använder sig av instrumenten. Stilen i pianokonserten är klassisk, det är ett harmoniskt och omväxlande stycke. Genom att lyssna på hans tidiga musik, som var tonal och postromantisk, kan man få en bra uppfattning om varifrån pianokonserten kommer. Den är lätt att gilla även för den som inte är insatt i Schönberg.