Flöjtisterna är smyckena i orkestern

Har du någonsin velat ha ett annat yrke än musiker?

– Absolut inte. Jag har tänkt på det genom åren, men aldrig kommit på något som ger så otroligt mycket tillbaka till själen. Det är kul att vara en del av det här jättepusslet, omgiven av människor som är lika intresserade av klassisk musik som jag själv.

Varför blev flöjten ditt instrument?

– Jag såg en konsert på TV när jag var fyra år och la märke till det där silverröret i mitten av orkestern som glittrade så fint och lät så vackert. I den åldern är ju tjejer ofta inne på prinsessor och glitter. Det här var på 70-talet, så det fanns kanske inte lika mycket av den sorten i leksaksaffärerna som det finns idag.

Stråkmusiker spelar gärna på väldigt gamla instrument medan klarinettister och oboister ofta föredrar nyare. Hur är det med flöjtister?

– Det är nog samma för alla träblåsare. Våra instrument har många smådetaljer, som klaffar, skruvar och fjädrar som till slut slits ut. När instrumenten blir för gamla är det som att köra en gammal bil. Man kan inte dra på lika häftigt, utan måste vara försiktig så att den inte faller isär. Sen handlar det ju förstås också om att ta hand om och vårda sitt instrument.

Kan man säga att ni i flöjtstämman brukar ha någon särskild roll i orkestern?

– Vi klingar ofta i samma register som förstafiolerna, men har kanske inte lika utpräglad melodisk roll som de. Om man jämför med ett porträtt kan man säga att vi i vissa sammanhang är smyckena. Vi ger lite extra klang åt förstafiolerna. I vissa partier, när enbart blåsarna spelar, tar vi ibland över violinernas sopranroll och leder melodin omväxlande med andra stämmor i orkestern.

Orkestern har en händelserik säsong framför sig. Vad ser du särskilt fram emot?

– Det ska bli spännande att spela med Bertrand de Billy som kommer hit i höst och dirigerar Bruckners sjua (27 okt) och Mozarts Requiem (3 och 4 nov). Vi gjorde Bruckners fyra med honom 2019 och det var väldigt inspirerande. Han balanserade orkestern fint och byggde upp en lång och genomtänkt linje i symfonin. Framför allt ställde han mycket höga krav på vår svagare dynamik. Det är alltid svårt för en orkester att spela svagt, det kräver mycket mer av alla. Men när sedan de starka partierna kommer blir effekten så mycket större om man behärskar pianissimot ordentligt.

     – Sedan ser jag förstås fram emot Rainer Honecks besök i april med en konsert med bland annat Mozart och Haydn. Hans produktioner är en riktig vitamininjektion för oss under resten av säsongen.

Text: Tor Billgren