Bergakungen och Bauer

Varför fanns de inte på ett museum? Fyndet nystade upp en konfliktfylld och uppslitande historia från seklets början.
 

Men först bakgrunden:

John Bauer är känd för sina målningar av skogar, troll och andra väsen ur folktron. Han föddes i Jönköping 1882 och flyttade till Stockholm som sextonåring för att studera konst, först vid Tekniska skolan (dagens Konstfack) och sedan vid Konstakademin. 1905 debuterade han på en grupputställning på Valand i Göteborg. Två år senare illustrerade han den första utgåvan av sagosamlingen Bland tomtar och troll, vilket han kom att fortsätta med under en handfull år. Redan som tjugofemåring var John Bauer folkkär och mycket framgångsrik.

När den ryske stjärnkoreografen Michel Fokine besökte Stockholm 1913 kom han i kontakt med Bauers konst och blev eld och lågor. Han såg genast en balett framför sig med scenografi och libretto av Bauer. Att anlita kända konstnärer vid teatrarna var normalt förfarande i Paris, där Fokine var verksam vid Ryska baletten. Till exempel kom Pablo Picasso senare att göra flera scenografier till kompaniet, liksom Henri Matisse. Så Fokine kontaktade Bauer och de inledde ett samarbete. Målet var att få baletten uppförd på Kungliga operan.

John Bauers målningar må se gammaldags ut idag, men stilmässigt hörde de hemma inom art nouveau som hade varit högsta mode i Europa sedan slutet av 1800-talet. Med sina finlemmade figurer och sirliga växtlighet rörde han sig inom samma estetik som konstnärer som Aubrey Beardsley och Gustav Klimt.

Fokines propå kom mycket lägligt för Bauer. Han hade precis avbrutit samarbetet med Bland tomtar och troll och såg sig om efter andra uttrycksformer. Att få arbeta med scenkonst var en spännande väg framåt för honom.

1914 lämnade han in librettoförslag och skisser till Kungliga operan, men sedan blev det märkligt tyst. Han märkte att operan arbetade med verket, men utan hans inblandning. Hugo Alfvén anlitades att skapa musiken, men ingen talade med Bauer. Han försökte få tillbaka sina skisser, men operan vägrade. Situationen blev allt mer infekterad och i februari 1916 initierade han en debatt med operans regissör i DN, där han hävdade sin upphovsrätt, men meningsutbytet blev fruktlöst. Den 20 november 1918 omkom Bauer i en fartygsolycka.

Operans arbete med Bergakungen fortskred och baletten hade premiär 1923, fem år efter Bauers död. Varken han eller Michel Fokine nämndes som medskapare eller idégivare till konceptet.

Detta fick bägaren att rinna över för Bauers efterlevande, som drog Operan inför rätta. Det hela slutade i Högsta domstolen, och skisserna som hittades på vinden sjuttio år senare hade varit bevismaterial i processen. 1925 kom domstolsutslaget och Bauer tillerkändes en del av upphovsrätten till Bergakungen.

Det är inte ovanligt att uppslag, skisser och koncept refuseras av teatrar. I det här fallet tycks dock operaledningen ha agerat märkligt. Men hur mycket den än försökte hålla Bauer utanför projektet, och även om hans scenografier bara finns bevarade som skisser, finns det inget tvivel om att hans bildvärld är närvarande i Hugo Alfvéns musik.

Tor Billgren