Beethovenfestival med Malmö SymfoniOrkester

Åren 1799–1824 är en av de mest omvälvande perioderna i musikhistorien.

Det var då Beethoven skrev sina nio symfonier, där han gång på gång revolutionerade musikkonsten med sitt djärva nytänkande och sina starka melodier. När sista ackordet i nionde och sista symfonin klingat ut för första gången inför den andlösa publiken på Theater am Kärntnertor i Wien den 7 maj 1824, menade många tonsättare och kritiker att genren var fulländad och uttömd. Som tur är hittade hans efterföljare så småningom nya vägar.

Under en intensiv tvåveckorsperiod låter Malmö SymfoniOrkester sin publik uppleva detta mycket speciella kvartssekel genom att de nio symfonierna uppförs under fyra konserter.

— Det är en stor uppgift, säger MSO:s chefsdirigent Robert Trevino. Jag vet att publiken har hört alla symfonierna under de senaste åren, men att höra dem under en så här kort tidsperiod är något annat. Beethoven är en monumental tonsättare, så en orkester som ska framföra alla symfonierna på det här sättet måste vara i mycket god form – fysiskt, psykiskt och inte minst konstnärligt. Varje symfoni spelas bara en gång, så man måste komma till alla fyra konserterna för att höra kompositörens utveckling.

Robert Trevino har valt rubriken ”Transitions and revolutions” för festivalen, vilket ungefär kan översättas med ”Övergångar och revolutioner”. Genom att utgå från en banbrytande kompositör, som genomlevde flera faser både musikaliskt och i världen runtomkring, vill Trevino uppmuntra till ett samtal om vilka möjligheter som finns i de sociala och kulturella omvälvningar som Malmö genomgår just nu. Rubriken anspelar också på Malmö SymfoniOrkesters pågående arbete med att definiera sin roll i dagens och framtidens Malmö. Med det intensiva programmet vill Trevino göra Malmö Live till stadens kulturella och sociala mötesplats under en tvåveckorsperiod.

Ludwig van Beethoven föddes i en musikerfamilj i Bonn 1770. Han började komponera som tolvåring och gjorde sig ryktbar som virtuos pianist i tjugoårsåldern. Han slog sig ned i Wien och studerade tidvis under tonsättarnestorn Haydn. Det stora genombrottet kom just med de första symfonierna, som han skrev i trettioårsåldern. Under de kommande åren kom han att omdefiniera symfoniformen i grunden – från lättsam och underhållande salongsmusik till något mycket större. Han förlängde den och fyllde den med allvar, komplexitet och nytänkande. Han skrev nio symfonier, medan hans föregångare Mozart skrev 41 och Haydn 108. Det säger en del om hur olika de betraktade konstformen.

— Han förändrade också själva anledningen till att skriva musik, säger Robert Trevino. Beethovens första symfoni är ett rent symfoniskt verk, medan den andra får sin impuls från det som brukar kallas Heiligenstadtestamentet, där han formulerar sitt musikaliska manifest.

Testamentet var en text som Beethoven adresserade till sina bröder Carl och Johann i oktober 1802, när han förstått att hans nedsatta hörsel så småningom skulle leda till dövhet. Han skrev bland annat: ”Jag skulle ha avslutat mitt liv, det enda som avhöll mig var konsten. Det verkade omöjligt att lämna världen innan jag hade skapat allt det som jag kände mig kallad att skapa.”

Så Beethoven uthärdade. Och blev döv. Och skapade ändå.

Flera av symfonierna blev manifest i sig. Den tredje symfonin bidrog till att lägga grunden för den romantiska epoken. Med den femte skapade han en av världshistoriens mest kända melodier, den sjätte var en viktig kugge i programmusikens utveckling och i den nionde introducerade han sång i den symfoniska formen. Och vilken sång sedan…

Men det var inte bara på det musikaliska planet han skrev om musikhistorien, han omdefinierade också kompositörens roll och publikens förhållande till konstformen. Kompositörerna före honom hade i mångt och mycket varit hovmusiker som arbetade för aristokratin.

— Beethoven var alltid en folkets kompositör, säger Robert Trevino. Aristokratin betalade honom visserligen, men han skrev sin musik för folket och mänskligheten.