Att lyssna på musik kan vara en livsomvälvande upplevelse

Hur reagerade du när du blev tillfrågad om att bli orkesterns chefsdirigent?
Ingen tvekan, jag tackar ja! Första gången vi arbetade ihop var för sex eller sju år sedan och orkestern och jag fann varandra direkt. MSO är en mycket mångsidig och lyhörd orkester. Jag gillade deras fokuserade sätt att arbeta och musikernas seriösa inställning till musiken. De uppskattade tydligen mig också, eftersom några medlemmar i orkestern genast frågade om jag skulle komma tillbaka. Det första projektet vi arbetade med tillsammans var en inspelning av nutida verk med Håkan Hardenberger. Orkesterns flexibilitet och precision i denna komplexa musik var imponerande.
Det krävs inte bara perfektion när man spelar ny musik, utan också engagemang. Dagens tonsättare vill kommunicera med sin publik, men det uppstår inget möte om musiken framförs kyligt och akademiskt. Vi behöver spela nyskrivna verk med lika stor värme och omsorg som när Brahms eller Beethoven står på programmet – och det gör Malmö SymfoniOrkester.

Vad kommer orkestern att spela under din första säsong?
Det är viktigt med en bred repertoar – det håller en orkester levande. Denna säsong kommer vi att spela flera Konsert för orkester där det inte är någon solist som står framför orkestern och briljerar, utan det är själva orkestern som är i fokus och får visa sin skicklighet. Vi ska förstås spela de stora klassiska älskade verken, för vi älskar dem lika mycket som publiken, och vi ska dessutom blanda välkända verk med musik som är ny för både publiken och oss. När publiken möter ett stycke som ingen har hört förut kommer jag att vända mig till de som sitter i konsertsalen och beskriva varför jag brinner för just den här musiken. Jag vill bjuda in till en spännande musikalisk resa som vi gör tillsammans.
Hur började din musikaliska bana?
Jag kommer från ett arbetarhem och det fanns ingen musikalisk tradition i omgivningen där jag växte upp. Men när jag var åtta år flyttade vi och i min nya skola mötte jag vänner som spelade i ett brassband där jag också gick med. Mina föräldrar var fattiga och kunde inte betala för varken lektioner, eller instrument men att spela i brassband kostar ingenting. Allt ingick och så är det även idag.
Jag fick ett eufonium, en tenortuba, och blev snabbt duktig. Det var alltså en ren slump – utan brassbandet hade jag inte varit där jag är i dag. Jag spelade rugby också och ville alltid vara bäst, springa fortast och ta hem flest poäng. Tävlingsmomentet sporrade mig även i musiken. Brassband medverkar ofta i tävlingar och självklart ville man vara bättre än de andra banden.
I sena tonåren började jag fråga mig vad jag skulle göra med mitt liv, och svaret kom när jag bröt några revben under en rugbymatch och inte kunde spela i brassbandet under en hel månad. Jag saknade musiken så mycket och förstod att det var dags för mig att helhjärtat ägna mig åt musik. Jag bytte instrument till trombon, som ju är ett instrument som finns i en symfoniorkester och påbörjade mina musikstudier i London.
Där gick jag på mängder av konserter och såg alla de stora dirigenterna, men att själv bli dirigent verkade ouppnåeligt – det var nog inget för mig med min arbetarbakgrund. Som tur var fick jag ett stipendium och fick tillbringa två underbara år i Leningrad med den ikoniska läraren Ilya Musin. När jag kom tillbaka till England vann jag en dirigenttävling och kunde inleda min karriär. Jag har haft en enorm tur.
Hur ser du på din roll som dirigent?
Det jag kan ge orkestern är väldigt enkelt – jag ska göra det möjligt för musikerna att göra vad de ska. De är alla begåvade, skickliga musiker, och dirigentens roll är att skapa förutsättningar för dem att spela. Dirigenten ska samla deras färdigheter och kreativitet samt vara den som tänder gnistan. Det tar tid att bli en riktigt bra dirigent. Det handlar om teknik, formkänsla och tolkning, men också om psykologi. Jag behöver vinna musikernas förtroende och respekt så att de känner sig fria att uttrycka sig. Ibland måste man bringa ordning, men min filosofi om ett demokratiskt ledarskap är också den rätt enkel; om jag gör ett bra jobb, så gör musikerna också ett bra jobb.
”Min önskan är förstås att ännu fler ska upptäcka vad orkestern kan ge.”

Det är precis som inom sporten – att vara tränare för ett lag. Den legendariske fotbolls-tränaren sir Alex Ferguson, som coachade Manchester i många år och vann mängder av titlar, var en stor beundrare av symfoniorkestrar. Han brukade säga att musiker är som elit-idrottare, som alltid måste vara i toppform.
Musikerna i MSO har många år av övning bakom sig och måste alltid fortsätta öva. Även om det är helgdag kommer de till konserthuset för att förbereda sina stämmor inför repetitionerna. Jag är likadan. Vart jag än reser har jag partitur i väskan. Jag lever hela mitt liv med musik, det är inte många dagar på ett år då jag inte studerar. Kanske tänker ni att jag aldrig slipper ifrån arbetet, men att leda en symfoniorkester är så mycket mer, så mycket större än arbete. Det är en ynnest och ren njutning att få tillbringa dagarna med all denna underbara musik.
Vad kan MSO betyda för Malmö?
Jag hoppas att Malmöborna förstår vilken tillgång det är att ha en så lysande orkester i staden. 80 extremt begåvade, hängivna och passionerade musiker som var och en från tidig ålder ägnat sig helhjärtat åt att förkovra sig på sitt instrument, för att sedan ge allt i ett yrkesliv som musiker. Allt för att skapa underbara musikverk för sin publik. Det är mer än bara trevligt – att lyssna till levande musik kan vara en livsomvälvande upplevelse.
”Jag hoppas att Malmöborna förstår vilken tillgång det är att ha en så lysande orkester i staden.”
Sedan har vi denna fantastiska konsertsal! Akustiken är idealisk, liksom planeringen av lokalerna. På många ställen tas det inte i beaktande, men här har man tagit det på allvar. Hela komplexet, scen, salong, foajé och orkesterns utrymmen bakom scenen – allt är genomtänkt. Jag har inte sett något liknande någon annanstans.
MSO har en stor, öppen och intresserad publik, men min önskan är förstås att ännu fler ska upptäcka vad orkestern kan ge. Det är lätt att stanna här och bara spela i det underbara konserthuset, men alla i Malmö har inte möjlighet att komma hit. Jag kommer att arbeta för att orkestern ska vara tillgänglig för fler människor och då måste vi söka upp dem. Det är en utmaning, men jag vill att vi ska nå ut och beröra människor. Orkestern har omistliga upplevelser – för hela Malmö!
Boel Adler