The Lark Ascending

The Lark Ascending framförs inte särskilt ofta i Sverige, men i Storbritannien har stycket en helt annan status. De senaste åren har det röstats fram till det mest älskade stycket genom tiderna i omröstningar arrangerade av olika brittiska radiostationer för klassisk musik. Verket skrevs ursprungligen för piano och violin och uruppfördes i december 1920. Williams arrangerade det också för kammarensemble och symfoniorkester, men alltid med soloviolinen i centrum. Verket är inspirerat av en dikt av den brittiske poeten George Meredith, som beskriver både lärkans sång och dess rörelse uppåt. Den ”släpper en silverkedja av ljud / med många länkar, utan avbrott”. Verket börjar med en lång, tämligen fritt hållen kadens för soloviolinen och fortsätter i en stillsam, kontemplerande stämning. Det är lätt att föreställa sig en solvarm äng i ett vidsträckt landskap, med lärkan svirrande utom synhåll.

MSO-violinisten Rhona Duncan förklarar verkets popularitet så här: ”Det är tröstande, väldigt melodiskt och lyriskt. Det bygger på två gamla kyrkotonarter, så det låter enkelt och har en nästan uråldrig känsla, som att det är naturen själv som talar.”