Three Screaming Popes

De skrikande påvarna är ett tema som genomgående förekommer i Francis Bacons konstnärskap. Omtolkningen av Velázquez porträtt av påven Innocentius X, färdigställdes av Bacon 1953, men temat hade han kommit in på redan under fyrtiotalet. Det var ständigt Velázquez porträtt som var utgångspunkten, men mer eller mindre förvridna och förvrängda påvar tog form på Bacons dukar på 1950- och 60-talen. Det finns många tolkningar kring Bacons besatthet kring det påvliga motivet. Några menar att motivet handlar om Bacons tolkning av den totala makten som just en påve besitter, medan andra tolkar in Bacons komplicerade relation med sin far i målningarna. Totalt målade Francis Bacon 45 versioner av Velázquez tavla, och tre av dem står som inspiration till den brittiske kompositören Marc Anthony Turnages stycke Three Screaming Popes. 

Turnage såg tre av Bacons påvar tillsammans vid en utställning av Bacons verk på Tate Gallery i London och beslöt sig genast för att skapa ett verk inspirerat av upplevelsen. Hans första tanke var att likt Bacon förvränga ett redan existerande stycke musik, traditionella spanska danser, men under arbetet försvann danserna och gömdes under lager av kompositionsglöd med ”bara en liten glimt av tango här och där” som Turnage beskrev det som.