Chant funèbre

Igor Stravinsky var själv övertygad om att hans ”begravningssång”, skriven 1908 för att hylla sin bortgångne vän och mentor Nikolaj Rimskij-Korsakov, hade försvunnit under revolutionsåren i Ryssland. Så när professor Natalia Braginskaya 2015 under en städning av en hög med bortglömda papper i en skrubb på Musikkonservatoriet i St Petersburg, upptäckte Stravinskys egen orkestrering av stycket, gick det glädjevågor över hela musikvärlden. I över 120 år hade stycket varit ansett som förlorat, men nu stod hon med det i handen.  

Stycket är ett av Stravinskys tidigaste och han beskriver i sin självbiografi hur han sett framför sig hur varje instrument defilerar fram till en grav där de lägger en krans av melodier, uppburna av ett mörkt muller av stråkar som skall efterlikna de ryska bassångarna i kyrkans kör.