Don Juan

Innan han började fokusera på operakonsten runt 1905, var Richard Strauss en av de främsta skaparna av programmusik, d.v.s. musik som skildrar en berättelse. Det var högsta mode under andra hälften av 1800-talet och han skrev sammanlagt tio tondikter, som han kallade dem. Don Juan från 1889 är den andra i ordningen och blev hans stora genombrott. Den kraftfulla inledningen representerar Don Juans otyglade och ansvarslösa lust. Sedan skildras två kärleksaffärer. Först ett glödande möte i sängkammaren och därefter en betydligt ömmare scen, där en oboe gestaltar sårbarhet och sensualism i ett bländande vackert solo. Här tycks det vara fråga om verklig, ömsesidig kärlek – tills de brölande hornen och kättjan bryter in och tar oss ut i en stormig karnevalsscen. Men festyran punkteras av hemsökelser från det förflutna. Don Juans framfart har gett honom många fiender och alldeles i slutet utmanas han på duell. Fäktscenen slutar med att han blir nerstucken och i de sista takterna hör vi hans liv tyna bort.