Pianokonsert op 20 fiss moll

Aleksandr Skrjabin skrev sin enda pianokonsert vid 24 års ålder, några år efter sin examen från Moskvakonservatoriet. Första satsen är laddad med känslostormar och bitterljuv nostalgi. Här och där kan viss inspiration från Chopin skönjas. Den långsamma andantesatsen har tema- och variation-struktur. Stråkarna presenterar temat alldeles i början och den första variationen kommer där pianot tar vid. I tredje satsen finns en melodi som borde ha använts i hundra kärleksfilmer. Slutet kommer oväntat och dramatiskt. Verket vägrar liksom att landa. Det är ett modigt och tankeväckande sätt att avsluta en pianokonsert av den här storslagna kalibern.