Symfoni nr 3 i Ess-dur, den ”Rhenska”

1. Lebhaft 

2. Scherzo. Sehr mäßig 

3. Nicht schnell 

4. Feierlich 

5. Lebhaft 

Om verket

Robert Schumanns Symfoni nr 3, även känd som Rhen-symfonin, är den sista symfonin han komponerade då hans fjärde symfoni mer eller mindre var färdigkomponerad redan 1841. Tredje symfonin tillkom inte förrän 1850, inspirerad av det idylliska landskapet längs floden Rhen.

Första satsen, skriven i sonatform, inleds med full orkester. Huvudtemat går i 3/4-takt men den starka övergripande hemiolrytmen i 3/2 som präglar huvudtemat driver musiken tydligt framåt. Andra satsens scherzo är en syntes av menuett- och variationsform och temat är baserat på en ländler, en tysk folkdans. Mittensatsen bildar en lugn musikalisk oas som kontrast till de två inledande satserna. Schumann komponerade den fjärde satsen som en ceremonial kröningsmusik med Kölns mäktiga katedral i tankarna. Sista satsen återkopplar

till första satsens tonart i Ess dur och det livliga inledningstempot. Det var Schumann själv som dirigerade uruppförandet 1851 vid en konsert i Düsseldorf där han sedan 1850 innehade positionen som stadens musikdirektör.

Schumanns Rhen-symfoni är känd för sin melodiska skönhet, sina rika harmonier och sitt känslomässiga djup och med sin gripande och färgstarka musik fortsätter symfonin att vara en av Schumanns mest älskade och framförda verk.