Stråktrio i B-dur D581

1817 var ett produktivt år för den tjugoårige Franz Schubert. Året innan hade han slutat undervisa vid sin fars skola för att kunna koncentrera sig på musikskapandet. Han skrev ett stort antal lieder, flera pianosonater och två operaouvertyrer i italiensk stil – Rossini var högsta mode i Wien vid den här tiden. Denna stråktrio skapades i september, precis innan han började arbeta på Symfoni nr 6. Detta är den enda stråktrion av hans sammanlagt tre som finns bevarad i sin helhet. Som kompensation finns den i två versioner.

I den första och andra satsen trevar stämmorna runt varandra, försiktigt och undersökande. Pauserna och tystnaden mellan tonerna har en framträdande roll. Tredje satsen är en vemodig menuett och verket avrundas med ett lekfullt rondo som slutar i pianissimo