Sonat nr 21 B-dur D960

Schubert var dödssjuk när han arbetade på sina tre sista pianosonater. Nr 21 är den sista av dessa sista. Första satsen är oerhört lång, runt tjugo minuter, vilket kan förklaras med att temana är långa och tar tid att utveckla. Den långsamma andra satsen börjar försiktigt med en dyster melodi som stegras på ett andlöst vackert sätt. Scherzot bryter den allvarliga stämningen och finalen fortsätter i samma lättsamma tonläge, med stormiga infall.

Det är inte ovanligt att musik som skapas under en tonsättares sista tid förknippas med döden. Om vi anlägger det perspektivet på denna sonat, skulle de två sista satserna kunna handla om hopp i livet slutskede, eller det sprudlande livet efter detta.