Ouvertyr i italiensk stil, C-dur

1817 var Schubert på en föreställning av Rossinis Tancred. Hans vänner var översvallande – men Schubert muttrade att ”sådana uvertyrer kunde han när som helst skaka ur ärmen”. Sagt och gjort, Schubert skrev två uvertyrer i vilka han fångade Rossinis stil med en långsammare introduktion följt av ett energiskt allegro och en eldig final. Schubert använder också en kort fras som upprepas samtidigt som dynamiken stegras - ett stilistiskt grepp så typiskt att det kallas ett ”Rossini-crescendo”. Uvertyrerna blev de första offentliga framförandena av Schuberts orkestermusik, mycket uppskattade av både publik och recensenter.