Pianokonsert nr 2 i g-moll

1. Andante sostenuto 

2. Allegro scherzando 

3. Presto 

Om verket

Den produktive franske tonsättaren Camille Saint-Saëns var även en skicklig pianist. Han komponerade sammantaget fem pianokonserter men det var nummer två som blev publikens favorit och den i särklass mest framförda. Pianokonsert nr 2 tillkom i all hast efter att den ryske dirigenten, tonsättaren och pianisten Anton Rubinstein bett Saint-Saëns arrangera en Pariskonsert eftersom den populära konsertsalen Salle Pleyel var fullbokad under en längre period. Saint-Saëns tog tillfället i akt och föreslog att han skulle komponera en pianokonsert och själv vara solist vid uruppförandet. Mottagandet från publiken var blandat och en recensent ironiserade över verkets stilistiska blandning med orden ”Från Bach till Offenbach”. Men konsertens popularitet har varit stor sedan dess och konserten är ofta framförd. Det sägs att Gabriel Fauré, som vid denna tid var student till Saint-Saëns, hade visat sin lärare ett tema som han själv komponerat. Saint-Saëns tittade snabbt på det och sa – ”Ge det till mig. Jag kan göra något av det!”. Så tillkom huvudtemat i sats 1 i Saint-Saëns andra pianokonsert, föregånget av en improvisatorisk inledning i Bachstil. Efter den inledande långsamma satsen följer ett Allegro scherzando som påminner om Saint-Saëns kanske mest kända verk, Djurens karneval. Lättheten och flykten i scherzot för tankarna till Felix Mendelssohn. Sista satsen är, liksom första satsen, komponerad i sonatform med tydligt ABA-schema, en italiensk tarantella-dans i tvåtakt.