Bolero

Det sista Maurice Ravel komponerade skulle också bli hans mest kända verk. Bolero har hörts i filmer, tv-serier, reklam och väldigt ofta i konståkningssammanhang! 

Det var balettdansösen Ida Rubinstein som bad Ravel om en komposition till en föreställning. Det musikaliska tema som Rubinstein gav honom visade sig vara upptaget av en annan kompositör, men för Ravel var detta ingen dålig nyhet då han sedan länge velat skriva något baserat på den spanska dansformen ”bolero”. 

Ravel fann melodin under en semesterresa i St Jean-de-Luz och beslöt sig för att enbart använda sig av samma tema i otaliga repetitioner. Varje gång skulle något läggas till melodin och på så vis utvecklas. Kompositionen påminner på så sätt om sufiska meditationssånger och det hypnotiska tillstånd som upprepningen kan försätta människor i. 

Vid premiären 1928 blev stycket en omedelbar succé. Koreografin baserades på Rubinsteins inre bild av musiken där allt utspelar sig på en spansk krog med en hög och livlig stämning.  Plötsligt avbryts larmet av att en kvinna ställer sig på bordet och rör sig i bolero-takt. Först stillsamt och enkelt, för att i takt med musiken växa och bli fylld av livlighet.  

Ravel hade en annan bild för sitt inre – ett öppet landskap med en stor fabrik i bakgrunden. Enligt honom var det mekaniska upprepandet i musiken så tydligt maskinellt.