Symfoni nr 5

Sergej Prokofjevs Symfoni nr 5 komponerades sommaren 1944, under andra världskrigets slutskede. Stycket uruppfördes i Moskva 13 januari 1945 under tonsättarens egen ledning och blev omedelbart en stor framgång. Prokofjev beskrev själv symfonin som ”en hymn till den fria och lyckliga människan”, men den rymmer också en tydlig underton av oro och kamp. 

Första satsen inleds med ett nästan högtidligt tema som successivt byggs upp. Den andra satsen är rytmiskt lekfull, fylld av kontraster. I den långsamma tredje satsen frammanar Prokofjev en mörkt intensiv klangvärld där melodierna tycks sväva mellan sorg och hopp. Finalen börjar stillsamt men utvecklas snart mot ett energiskt klimax där orkesterns hela kraft hörs.

Symfoni nr 5 blev höjdpunkten på Prokofjevs karriär. En vecka efter uruppförandet förlorade han medvetandet på grund av högt blodtryck och fick en hjärnskakning i fallet. Han hämtade sig aldrig helt. Tre år senare förbjöds flera av hans verk i enlighet med Zhdanov-doktrinen, som förbjöd konst utan socialistiskt syfte. 

Prokofjevs hälsa blev allt sämre. Han dog 5 mars 1953, förmodligen av en hjärnblödning. Samma dag dog också Sovjetunionens mångårige diktator Josef Stalin. Landets ledande musiktidning skrev om Prokofjevs död i en kort artikel på sidan 116. De första 115 sidorna handlade om Stalin.