Symfoni nr 1 i D-dur, den ”Klassiska”

1. Allegro con brio 

2. Larghetto 

3. Gavotte. Non troppo allegro 

4. Finale. Molto vivace 

Om verket

Sergej Prokofjevs Symfoni nr 1, även känd som den ”klassiska”, är en hyllning till den wienklassiska stilen hos Haydn och Mozart, men med en tydlig Prokofjev-twist. Verket komponerades mellan 1916 och 1917 och är ett lysande exempel på neoklassicism, där den unge kompositörens skarpa intellekt och humor skiner igenom. 

I en tid av stora förändringar och omvälvningar är Prokofjev en ung man som med en djärv vision vågar blicka bakåt för att skapa något nytt. Han ser till de gamla mästarna, Haydn och Mozart, och frågar sig: “Hur skulle de ha komponerat om de levt idag?” Med denna fråga i åtanke tar han sig an utmaningen att skriva en symfoni som hyllar det förflutna och samtidigt bär hans egen unika signatur. Resultatet blir Symfoni nr 1, ett verk som är lika mycket en lekfull dans som ett seriöst musikaliskt samtal. 

Prokofjevs klassiska symfoni är inte bara en pastisch eller en enkel imitation utan en kärleksfull och intelligent dialog med historien som visar att även de äldsta formerna kan få nytt liv i händerna på en mästare. Det är en symfoni som fortsätter att förtrolla och inspirera och en påminnelse om att musikens språk är tidlöst.