Sinfonietta

Efter andra världskriget uppstod en debatt om musikalisk estetik, där de unga tonsättarna i "Andra wienskolan" avfärdade den nyklassicistiska väg som bland annat Stravinskij hade slagit in på. De förespråkade i stället atonalitet och seriella kompositionstekniker. Poulenc gick i polemik med denna enkelspårighet, och hans ljusa och dansanta Sinfonietta skulle kunna ses som ett inlägg i debatten. Här finns hyllande associationer till såväl Stravinskij med bitterljuva melodier, som till Mozart och Haydn. Verket består av fyra satser och hade urpremiär i London 1948.