Gullebarns vaggsånger
Peterson-Berger, Wilhelm
När Verner von Heidenstam skrev dikterna som Peterson-Berger tonsatt, var han nybliven far till en utomäktenskaplig son. År 1892 födde Heidenstams älskarinna Ellen Belfrage sonen Nils Oluv, och bara ett par dagar senare mottog hon ett brev från Heidenstam där han föreslog henne att lämna bort sonen. Bifogat i brevet fanns också första versionen av Gullebarns vaggsånger, som senare i omarbetad och lite mer kamouflerad form publicerades i samlingen Dikter 1895. I dikterna berättas om den nyblivna modern som upphört att vara den älskade, sittandes ensam vid sonens vagga.
Som en självuppfyllande profetia blev vaggsångerna med sitt kosmiska sökande och trevande bland de stora livsfrågorna ett slags öde för den övergivne sonen, som levde ett olyckligt liv från början till slut. Han levde med sin mor ett otryggt kringflackande liv, och sökte hela tiden efter en tillhörighet. När han inte fann den, slöt han sig inom sig själv och fokuserade på fysikaliska och elektriska experiment, med en besatthet som ledde till sinnessjukdom.
Peterson-Berger tonsatte dikterna 1913 och gav orden en innerlig och vacker musik.