Symfoni nr 4 – Det Uudslukkelige

Nielsen skrev sin fjärde symfoni under första världskriget och gav den titeln Det Uudslukkelige, ”Den outsläckliga”. Med detta avsåg han livslusten – en känsla som var högaktuell mitt bland alla nyheter om giftgasattacker och hopplösa skyttegravskrig på Europas slagfält. Men det är inte fråga om programmusik, det finns inget narrativ i bakgrunden. Nielsen komponerade absolut musik, men menade att musiken till sitt väsen är den konstart som har bäst förutsättningar att på ett abstrakt sätt uttrycka liv – ”Ty den är liv”, som han skrev i en kommentar. Knappt två minuter in i första satsen, alldeles efter den våldsamma inledningen, introduceras ett vackert och sorgset tema i klarinetterna, som brukar associeras just med livsviljan. Andra satsen är stillsamt spatserande och avbryts dramatiskt av tredje satsens skräckfilmsmässiga Psycho-stråkar. Finalen innehåller en känd och mycket spektakulär batalj mellan pukisterna, som resten av orkestern desperat försöker bryta igenom. När den väl lyckas, landar verket i en varm känsla av triumf och försoning.