Symfoni nr. 36, Linz-symfonin

Att resa de dryga trettio milen mellan Salzburg och Wien tar idag ungefär tre timmar. År 1783 fick man räkna med en lite längre restid. När Wolfgang Amadeus Mozart tillsammans med sin maka Constanze skulle göra resan, planerade de att stanna till i den lilla byn Linz för att vila sig och hästarna en natt. Ryktet om vem som låg och snarkade i byns värdshus nådde dock snart byns grevskap, och en hyllningskonsert till den store hovkompositören planerades. Den gode Wolfgang blev förstås väldigt smickrad av detta och beslöt sig för att skriva något litet till konserten, och fyra dagar senare var hans 36e symfoni klar. Det brukar ju vara kutym att ta med sig en liten blomma eller något till sina värdar, men här satte Mozart ribban högt för kommande gäster. Den 4 november 1783 hade symfonin premiär i Linz, och har sedan dess gått under samma namn som byn. Den blev väldigt uppskattad av de lokala kännarna, och kunde några månader senare ha premiär även i Wien.  

Till strukturen är den lite ovanlig, med sina oväntade rytmiska former i framförallt den långsamma satsen. Den påminner om en Sicilienne, vilket var något Mozart tidigare inte jobbat med, utan bara varit och nosat på i sin Paris-symfoni nr 31. Framgent skulle det bli ett vanligare inslag som går att höra både i symfoni nr 38 och 40. 

Linz-symfonin skrevs under en period då han var som mest kreativ och produktiv. Han älskade livet han levde i Wien, och Wien älskade honom för det mesta tillbaka. Resultatet blev lustfyllt komponerande i ett rasande tempo, och under perioden mellan 1782 – 1786 skrevs några av de verk som anses som hans främsta.