Serenad nr 7 i D-dur för orkester och soloviolin, ”Haffner”, K. 250/K. 248b (1776)

1. Allegro maestoso 

2. Andante 

3. Menuetto 

4. Rondeau - Allegro 

5. Menuetto galante 

6. Andante 

7. Menuetto 

8. Adagio  

9. Allegro assai 

Om verket

Den unge Wolfgang Amadeus Mozart hade en god vän vid namn Sigmund Haffner, som tillhörde en av Salzburgs mest förmögna och inflytelserika familjer. Sommaren 1776  skulle en av Sigmunds systrar gifta sig med sonen till en mycket framgångsrik köpman, och Haffners ställde till med ett påkostat bröllop. Firandet började redan kvällen före vigseln i familjens trädgård, och för att förgylla festligheterna beställde Sigmund musik av sin tonsättarvän. Wolfgang levererade en underhållande och välklingande serenad som var långt mer sofistikerad än vad gästerna var vana vid i liknande sammanhang. Han lade också till en soloviolin i tre av satserna, och skapade på så sätt en virtuos violinkonsert inuti serenaden, och troligen var det Mozart själv som briljerade som solist. Serenaden blev en sådan succé att familjen Haffner återkom till Mozart några år senare och beställde en symfoni, som också bär Haffners namn.