Symfoni nr 4

När en ung man ur de välbeställda klasserna stod inför vuxenlivet för tvåhundra år sedan, var det kutym att ge sig ut på en bildningsresa i Europa – en Grand Tour. Felix Mendelssohn företog sig denna resa mellan 1829 och 1831 och den skulle ge honom stoff till flera viktiga verk. Besöket i Skottland inspirerade till konsertuvertyren Hebriderna och Symfoni nr 3, som brukar kallas just ”den skottska”. Och när han reste i Italien fick han inspiration till Symfoni nr 4, ”den italienska”, som färdigställdes 1833. Första satsen skildrar själv resandet, det är lätt att föreställa sig fartfylld galopp över den toskanska landsbygden i musiken. I andra satsen skrider en katolsk procession fram med helgonbilder, rökelsekar och korgossar. Tredje satsen tar oss in i de månghundraåriga palatsen i Florens eller Venedig med konstskatter av Tizian och Veronese på väggarna, medan finalen är förlagd till landsbygden. Här är Mendelssohn tydligt inspirerad av lantlig folkmusik, särskilt de virvlande danserna saltarello och tantarella. Hans val att avsluta i folkton skulle kunna ses som en protest mot den italienska musiken han hört i konserthusen, som han hade varit ytterst missnöjd med.