Pianotrio nr 1 i d-moll
Mendelssohn, Felix
1839 var den trettioårige Felix Mendelssohn synnerligen väletablerad, såväl som kompositör som dirigent för Gewandhausorkestern i Leipzig. I mars hade han uruppfört Schuberts storslagna och svårspelade Symfoni nr 9, mer än tio år efter tonsättarens död. Pianotrio nr 1 skrevs några månader senare och har kommit att betraktas som ett av genrens mästerverk. Den stormiga inledningssatsens huvudtema presenteras direkt av cellon. I den långsamma andra satsen skingras orosmolnen från den föregående. Den är romantisk och når en emotionell höjdpunkt i mitten. Sedan kommer ett livligt scherzo och slutligen en dramatisk final som går i eftertänksam moll. I sluttakterna blommar den dock ut i dur.
Pianotrio nr. 1 i d-moll, op. 49 (1839)
1. Molto allegro ed agitato
2. Andante con moto tranquillo
3. Scherzo: Leggiero e vivace
4. Finale: Allegro assai appassionato