Kontakion

Ingvar Lidholm har ofta kallats ”en musikalisk kameleont”. Hans tidigaste verk är väldigt nordiskt färgade, med lyriska toner som för tankarna till tonsättarkollegor som Lars-Erik Larsson, Carl Nielsen och Jean Sibelius. Men allteftersom fler inspirationskällor lades till förändrades hans tonspråk och genom åren tillkom nya tekniska grepp och variationer. 

Verket Kontakion skrevs 1979 som ett beställningsverk för Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm, då de skulle på ett gästspel i Sovjetunionen. Titeln är på grekiska och syftar på en hymn inom grekiskortodoxa kyrkan som sjungs till de dödas minne. Därför har verket ibland också uppfattats som en dödsmässa. Trots att verket inte innehåller några röster kan man ibland uppfatta klangen från en rysk kyrkokör.   

Verket börjar med skärande dissonanser som är så typiskt för Lidholm. Men dessa dissonanser förvandlas och utvecklas under styckets gång till harmoni och enkelhet. Det går att höra en från början antydd melodi som allteftersom friläggs mer och mer och får en nyckelroll.  

Lidholm skrev aldrig någon solokonsert men var alltid intresserad av den dramatiska färgningen när individen ställs mot kollektivet. Därför lyfte han ofta fram enskilda röster ur massan, instrument som fick strofer eller repliker och på så sätt renodlades från den stora orkestermassan.