Cellokonsert

Det råder ingen tvekan om att Antonín Dvořáks andra cellokonsert i h-moll räknas till de populäraste i genren. Redan 1865 komponerade han ett utkast till sin första cellokonsert i A-dur men verket fullbordades aldrig av tonsättaren och restaurerades först 1925. Dvořák avböjde länge vännen Hanuš Wihans vädjan att komponera en andra cellokonsert eftersom han inte tyckte om cellons olika register. Han ansåg att basregistret var murrigt och mumlande och det höga registret nasalt. Endast mellanregistret passade tonsättarens smak. Men så småningom gick han med på att skriva en konsert till sin vän. Wihan hade många förslag till justeringar i solostämman både i samspelet med orkester och i solokadenserna, men Dvořák gick endast med på några små justeringar och lät solokadenserna vara intakta. Cello-konserten tillkom i New York när Dvořák besökte staden för sin tredje period som Director of the National Conservatory. Uruppförandet genomfördes inte med Wihan som solist utan med Leo Stern och London Philharmonic Society under ledning av Dvořák.