Printemps, symfonisk svit

Debussy var 25 år när han skrev Printemps (”Vår”). Året var 1887 och det var första gången hans musik associerades med begreppet impressionism – fast sammanhanget var tämligen negativt. Det var sekreteraren för franska konstakademin som varnade för ”den vaga impressionismen” han såg i verket, ”en av de farligaste fienderna mot sanningen i konsten”. Debussy lät sig inte bekymras av denna kommentar, och erkände heller aldrig begreppet som betecknande för sin musik. Eftervärlden har dock givit både sekreteraren och tonsättaren fel. Debussys färgrika klanger och estetik är impressionism – och det finns inget farligt med det.

Printemps består av två delar, där den första gestaltar den långsamma blomningen – både i naturen, och i överförd bemärkelse inom människan när hon mognar och blir vuxen. Andra satsen uttrycker glädje över att befinna sig i den pånyttfödda världen och utvecklar sig till en stolt dans.